Matglädje
Klockan är 11.15 och jag börjar tänka på lunchen.
Undrar vad vi ska ta idag?
Vore ju gott med korv,
eller en sån där gräddig potatisgratäng.
Sill och färskpotatis med smör?
Fett, salt och syrligt,
var för sig,
eller allt på en gång,
ska det helst vara.
Jag tänker mycket på mat.
Jag kan försjunka i recept på nätet hur länge som helst.
Kycklingspett, potatissallader, bräserade ankbröst med granatäppelsås, kantarellstuvningar, gravade laxar med senapssås, stekt falukorv och stuvad vitkål.
En del av mina salta drömmar förverkligas:
häromdagen Biff á la Lindström med brun sås och potatis och,
häromveckan isterband med dillstuvad potatis,
till exempel.
Sötsaker och efterrätter har jag inte alls så mycket sug efter,
förutom syrliga juicer, frukter och bär.
Alltihop beror väl på att jag har förlorat mycket av makten över vad och när jag äter.
Det är inte jag som handlar, inte jag som lagar maten,
och jag har ingen möjlighet att gå och stoppa i mig något när som helst.
Samtidigt är jag väldigt beroende av att få i mig mat och dryck.
De muskler jag har klarar mycket mer när jag är mätt.
Aldrig är jag så svag som på morgonen före frukost.
Jag äter mycket och länge när jag väl sitter till bords,
som sagt gärna fett och salt,
sitter stilla hela dagarna,
och ändå går jag inte upp i vikt,
så till någonting går det åt...
Nu blir det pasta med köttfärssås.