Exil

1
När man läser e-böcker är det en punkt på en linje längst ner på sidan, som visar var man är i boken.
Det är något visst med att passera mitten.
Ofta får jag tvinga mig igenom första halvan.
Sedan blir boken både bättre och mer lättläst.
Lite konstigt.
Nu har jag just läst ut Brev till min dotter av Theodor Kallifatides.
Den handlar om den romerske poeten Ovidius, som landsförvisas för att han har skrivit lite för porriga dikter, (tycker kejsar Augustus.) 
Jag kände igen mig.
Fråntagen sitt språk.
Skrivande.
Ensam.
Att bli någon annan än den man var.
Att sakna sig själv.
Att tvingas älska nya saker.
" vad har exilen lärt mig?
Att det alltid finns ett liv värt att leva. "

Jag och Harry Schein

Jag har varit på bio.
Citizen Schein.
En dokumentär om Harry Schein.
Minnen blir overkliga om man inte har någon att dela dem med.
Sa Harry.
Kära ensamma Harry, jag har gillat dig länge.

Bara uppåt

Prata inte med mig om blommorna på marken. Jag ser dem inte! Prata med mig om trädkronor, moln och gatlyktor.

Tro det

Jag grät i tre år.
Sen slutade jag gråta
men var lika ledsen ändå.
Över det jag hade förlorat.

Tussilagotid

Jag tycker inte så mycket om den här tiden på året faktiskt.
Allt är blekt och visset
i det obarmhärtiga ljuset.
Så har jag inte alltid tyckt.

Ta vad du får

Solen skiner.
Satt ute en timme.
Skönt men tråkigt.
Inte prata, inte läsa, inte använda datorn alls.
Bara tänka.
Prova det.

Jävla satans

Jag är så full av skit
Ids inte skriva
Det går över
Kanske

Triangeldrama

När tre personer befinner sig i samma bostad samtidigt så påverkar de varandra mer eller mindre hela tiden.
Att ha dubbel assistans dygnet runt är ett triangeldrama.
Dygnet runt.
Assistenterna är helt olika beroende på vem de jobbar med.
Jag är olika beroende på vilka assistenter som jobbar.

Nu kan jag inte skriva mer för ögonen...

RSS 2.0