Tillgängligt och otillgängligt

Så jävla trött på all jävla otillgänglighet.
Jag planerade, beställde färdtjänst, packade, passade tiden, åkte färdtjänst och kom fram i tid. Men inte kom jag in på det där jävla fökrympta galleriet i alla fall, för det var en för hög tröskel.
Jag borde naturligtvis, förutom alla andra förberedelser, ha ringt och frågat om jag kunde komma in.
På dåligt humör gick jag till kommunala konsthallen istället. Deras ramp och utställning lyckades inte muntra upp mig.
Vidare till länsmuseet. Ramp där också. Men vilka jävla obegripliga utställningar. Undra på att det var lika folktomt som på konsthallen.
Folk shoppar, och på deras länsmuseum står en utställning om konsumtion samhället och gapar.
Jävla skitsamhälle!
Just idag.

Sedan blir det kul!

Idag sitter jag på caféet på Coop och skriver. Jag blir så lätt passiv och missmodig av att vara hemma hela dagarna.
Vintern är tråkig för mig numera. Jag tar mig inte mer än en kilometer utomhus utan att frysa. Det är två kilometer till stan. Färdtjänst kostar åttio kronor fram och tillbaka. Men nu sitter jag här mitt i folklivet. Paket hämtas ut. Det spelas på det ena och det andra. Och det handlas förstås.
Alltid något.
*****
Hemma igen, under den grå himlen och nollgradiga luften.
Några månader till bara...

Fatta

Vi ska inte ha några utsatta områden.
Varför är det ingen som fattar det?
Bygg bort.
Lyxrenovera vartannat hus.
Det finns ingen annan lösning för att minska segregationen.
Och lägg ner arbetsförmedlingen.
Det skulle frigöra massor av arbetskraft till nyttigare saker.
Och sluta raka er här och där om ni tycker att det är patriarkalt förtryck.
Lyssna inte på skit.
Tänk själv.
Gör som du vill.
Jag återkommer om vad du ska rösta på.

Egentligen

Jag vaknade ur en sorglig dröm imorse.
Jag försökte spara drömmen i ord, fast det egentligen är omöjligt.
Det är ingen idé att visa det för någon annan. Egentligen. Men jag tänker göra det ändå.
Så här blev det när jag försökte fånga känslan:

"Åtta rostiga trägafflar måste oljas varje dag
med kärlek.
Någon annan gör det, för jag kan inte,
fast det är min kärlek.
Samma annan ger honom tandborsten varje dag.
Måste också göras.
Hon gör det med kärlek,
för jag kan inte.
Vi bäddar rent i en liten säng, till mig,
för jag kan inte sova bredvid honom längre.
Jag är på väg bort.
Nere vid sjön är vi.
Ljummen vind.
Jag är på väg bort."

Åtta rostiga trägafflar!?
De stod i en kruka, fyra och fyra, hopknutna, och representerade min kärleks mål.
Som jag ska lämna.

Egentligen handlar det om att jag har haft lite problem med andningen senaste veckorna.
Känner du Lufthunger? , frågar min man på Lungkliniken.
Ja!
Vilket perfekt ord.
Jag är lufthungrig, ibland.
Har man känt Lufthunger så vet man vad det är när man hör ordet.

Jag har fått influensa, trots vaccin.
Feber, mycket slem.
Jag är på bättringsvägen.


Brukaren och assistenterna. Del 1.

Mina assistenter har ett datorprogram för schema, semester och alltihop.
Det måste de prata om väldigt ofta eftersom det alltid krånglar.
Det heter Medvind.
Ganska kul, tycker jag.
Tur att jag har hörlurar.
De har en chef också.
Som byts ut väldigt ofta.
Jag har ingen chef.
Jippi!

RSS 2.0