Oj?!


Har jag en blogg?

Jag är upptagen av att tänka på mitt sommarprogram.

Som kanske inte alls blir av.

Jag tänker ändå.

 

Men ibland snickrar jag också på en teori om att kvinnor är mindre än män för att det är lättare för en man att få para sig med en mindre kvinna. Då får alltså små kvinnor fler barn.

Fast det bygger på att kvinnor är motsträviga mot parning. Och så är det ju det att kvinnor föder både döttrar och söner. Men söner ärver kanske musklerna på y-kromosomen?

 

I alla fall tycker jag att alla lagsporter skulle spelas i mixade lag.

 

Och lika mycket föräldraledighet till varje person som blir förälder.

 

Då når vi långt med jämställdheten.

Men jag har inte svenskt rekord i att överleva als, det vet jag.

 

Lyssna på Blackmores night den här veckan.

 

Gogol Bordello släppte en ny bra skiva häromdagen.

 

På Spotify finns även Lunds studentsångare som sjunger in våren.

Dem fick jag på ett kassettband som någon slags premie när jag gick på gymnasiet. Fint!

 

Verkar jag förvirrad?

Det är jag.


Lite för sent

Förra veckans musik är Kevin Johansen.
Känns en aning förhastat trots förseningen.
Men låten och videon Guacamole är charmiga.

Hos doktorn

 

Jag var hos min läkare.

 

Hon sa: När andningen blir sämre bör du ha funderat över om du vill ha respirator eller om du nöjer dig med ventilatorn.

 

Ventilator: Enkel andningsmask som stöder den egna andningen. Jag har redan en sån hemma men har bara använt den några gånger.

 

Respirator: Tar över andningen helt. Typ en månad på sjukhus för att montera och justera och göra hål i halsen (trakeostomi). När den väl sitter där är det inte bara att stänga av den…

 

Jag lovade att tänka på saken.

 

Om andningen blir sämre.

 

Jag frågade hur många als-sjuka det finns i länet?

Typ 25 hela tiden, någon dör någon kommer till.

Lite olika diagnos.

 

Vem, med min diagnos, har levt längst?

Jag tänkte mig någon tant i obygden som kunde bli min förebild.

 

Men det var jag!

 

Det kan verka skrämmande, sa min läkare.

Jag förstår ju hur hon menar.

 

Naivt? Jag tänkte bara jippi länsrekord!

Jag blev stolt och glad.

 

Din reaktion är unik, sa hon.

 

Inte många som ställs inför detta faktum, tänker jag,

och ingen som inte gjort det kan veta hur den ska reagera.

 

Jag kanske ska slå till på en respirator?

Det är ovanligast.


Om man inte har så mycket pengar

Vet ni vad en budgetkorv är?

 

För 25 öre får man sticka in fingret till korvgubben som lägger på en sträng ketchup och en sträng senap.

 

Det tyckte jag var roligt.

 

I isande motvind behöver man inga lustigheter.

Mungiporna pressas upp mot öronen av vinden.

Eller tänkte jag lite på budgetkorven i alla fall?

 

Den här veckan får ni Mano Negra. Musik alltså.


Koll

Mat, prat och kärlek(eller alla kärlekens kroppsliga uttryck kanske jag ska säga).

Jag kommer inte att kunna sluta längta efter det.

Då måste det vara det som är viktigast.

För mig.

Av det jag förlorat alltså.

Men har jag förlorat så mycket mer egentligen?

Gå, cykla, virka.

Det är skitsaker.

Å andra sidan har jag så mycket kvar

så vem är jag att avgöra vad som är viktigt?

Se, höra, sova.

Det kan ett kolli.

Ja, man vill ju inte bli ett kolli.

Hur många gånger har man inte hört och sagt det när man pratat ålderdom?

Helt plötsligt är man ett kolli och det måste gå det med.

När jag reser är jag ett bland många kollin.

Det besvärligaste kollit.

Som behöver flytta på fötterna efter halva vägen.

Och hur ofta säger man inte:

Det spelar ingen roll om det blir pojke eller flicka bara det är friskt.

Bara det.

Jamen om inte då?

Om det fattas något,

eller är för mycket,

eller ett litet kolli?

Det går det med.

Med mat, prat och lite kärlek kanske.


Om

 

När jag inte kan somna ligger jag ibland och tänker på vilka maträtter jag ska laga alla vanliga kvällar när jag blir frisk. Det är trevligt.

 

Om jag blir frisk har jag fått ett mirakel.

Ska jag vara tyst, tänker jag, om miraklet och bara leva vidare?

Är man inte skyldig miraklet att basunera ut det, åtminstone lite?

Mirakel ska väl vända upp och ner på allt?

Jag kanske blir buddhist eller går i kloster?

Vad gör min läkare, kan hon hålla tyst?

Jag kanske får åka med henne på neurologiska konferenser världen över och visa upp mig?

 

Så funderar jag

och klockan blir kanske 23:23

och då tänker jag:

Hoppas jag blir frisk.

 

Sen somnar jag.


Radiostyrd

Nu är jag intalad

på P1:s telefonsvarare

för att försöka bli en av tio finalister som tävlar om att bli lyssnarnas sommarpratare.

Det vore kul.

 

Solen skiner på varm uteplats.

Jag har varit ute

men nu sitter jag inne bakom persiennerna.

Jag måste välja.

Kommunicera eller sola?

Datorerna och ögonen fungerar inte bra i solen.

Hur länge skulle du välja stum i sol?

 

Jag måste hitta min röda hatt.


Lyssna på

Fanfare Ciocarlia!

Nyfiken grön

Jag har tränat fotboll, volleyboll, handboll , basket, innebandy, gymnastik, folkdans, aerobics  och gång (!).

Jag har varit med i Frälsningsarmén, IOGT, kyrkans ungdom, Aktiv ungdom, Unga Örnar, Friluftsfrämjandet, Scouterna och Fältbiologerna.

Jag har spelat blockflöjt, gitarr, piano och saxofon.

 

Det betyder inte att jag är särskilt musikalisk,

eller har bollsinne.

 

Det betyder att jag gärna provar en sak till.

 

Jag är inte riktigt säker på vad jag vill säga med det.

 

Det är ju inte så att jag jublar och tänker att toppen nu fick jag prova att vara förlamad och ha personlig assistans och köra permobil och…

 

Men ett litet uns av den känslan…

 

Jag har aldrig längtat bakåt i tiden, och gör det inte nu heller. Aldrig bekymrat mig om att bli ett år äldre.

 

En inställning som passar ganska bra just nu.

Det var väl det jag ville säga.

 

Igår var det tisdag och Åh, herregud med Jonas Gardell.

Är Adolf Hitler i himlen?

Alla får förlåtelse.

 

och så var det Kvartersdoktorn.

Lika bra det.

”Vissa föds missmodiga och tvingas bära på det hela livet.”

 

Man ska vara glad om man kan vara glad.


Skräck

Jag kom på en sak till jag är rädd för.

Riktigt skräckslagen.

Att jag ska råka gilla något

som det sen visar sig att Kristdemokraterna ligger bakom.

 

Här kommer veckans musik:

 

Syster Fritz.

 

Först blev jag så glad att hitta någon som sjöng om vardagsliv med småbarn, mannen som man haft länge men gillar ändå, typ…

 

Sen kröp misstankar fram.

Kan de ha något med kådisarna att göra?

 

Hjälp mig!?


Hon kom, jag såg

 

Jag viskar:

Hon kom tillbaka.

Harpasione?

Nej, nu är det jag som är Harpasione.

Mitt friska jag var det.

Hon ringde på dörren en dag.

Kom in, satte sig i soffan och stickade.

Så skönt, att ha någon att prata med.

Eller nej, prata behöver vi inte. Vi vet ju vad vi tänker.

Skönt att ha någon att inte prata med.

Hon äter också.

Hon bekräftar att det inte är så där vansinnigt gott som jag vill minnas.

Om det nu luktar gott så dra in doften och njut av det, säger hon till mig.

Hon är med hela tiden.

Kollar lite hur assistenterna gör, strosar, gör allt som jag inte kan.

Hon är osynlig förstås.

Och hemlig.

Det är därför jag viskar.


RSS 2.0