Julen är här

Fitta

ja
jag är ute efter att skända

julen

Man säger inte fitta

på julafton

Eller

AVFÖRINGSINKONTINENS

När jag såg ordet första gången
Vände jag bort blicken
i vämjelse

Avföringsinkontinens

Ja
jag är ute efter att skända

Vi ses efter

Det blir inget God Jul från mig.
Känner inte för det.
En massa förväntningar som inte infrias.
Från kvällen före julafton stängs dörrarna om alla små familjekokonger.
Det är läskigt.
Ni vet själva allt som kan rymmas i en "god Jul ".

Håll ihop.
Håll ut.
Tills det är över.

Julklapparna är det bästa.

Jag lär mig aldrig

Jag var på julkonsert igår. 
Med Christer Sjögren Gunhild Carling och Pernilla Wahlgren.

Recension :
Lite för amerikansk repertoar.
För lite Gunhild och för mycket Pernilla.
Christer Sjögrens kroppsspråk och bas är obetalbara.

Men som vanligt blev jag förvånad över den övriga publiken.
Bara gamlingar!
Men hade du inte fattat det?
Christer Sjögren!

Nej jag fattar inte.
Faan.
Ålderssegregation.
Det är så trååååkigt.
Varför ska vi vara så?

Vet ni att det finns något som heter "åldersadekvat klädsel"?
Används i signalement. Oftast då ICKE åldersadekvat klädsel.
Faan igen.
Jag har önskat mig en icke åldersadekvat mössa i julklapp. Tänkte jag skulle sluta med mina hemknåpade ylleluvor.

Folk. Spräng gränserna lite!

Men man ska väl lyssna på den musik man gillar?
Och klä sig i det man trivs i?

NEJ, det ska man inte!
Inte alltid och hela tiden.

Schas, åtminstone hälften av alla pensionärer på konserten. Spara er tills Thåström kommer till stan.

Gör något icke åldersadekvat!!
Det blir roligare då.

Kanske i regnvattentunnan?

Livet leker
Med mig
Kurragömma leker vi

Först letar jag efter livet
Under kuddar och buskar
Kanske i regnvattentunnan?

Sen räknar livet
och jag gömmer mig
För livet

Bakom soffan 
hoppas att livet inte ska hitta mig
Men det blir varmt och trångt

Var det här du var hela tiden?
säger livet glatt.

Barmarksvinter

Barmarksvinter
Jag kan gå på vägen med frostigt gräs
Ända fram
Barmarksvinter betyder blankis
Sjung-is
Brak-is
Lak-is
De ska simma precis under isen
Man ska klubba dem
Hur får man upp dem sen?
Man ska äta inkokt lake
Gå i frostigt gräs
Barmarksvinter

Vi som älskar varann så mycket

Min familj är inga superhjältar som gör allt för mig.
De är vanliga människor som är lika drabbade av min sjukdom som jag.

De gör mycket för mig men de har sina egna liv att värna.
Alla vi hanterar sorgen skräcken och bekymren på olika sätt.
Det är svårt att förstå när vi ömsom sticker huvudet i sanden, kurar ihop oss eller flyr hals över huvud.

Svårt att förstå och svårt att acceptera.

Det hjälper inte att tända ljus.
Det hjälper inte att se en bra film.
Men det är det enda man kan göra.

Annars ska man ju tala ut, prata loss...
Gräla via sms. Har ni provat det? Vet ni hur det brukar gå?
Missförstånd!
Red ut det med en ögondator den som kan...


Utkast: Dec. 7, 2011

Jag var på körkonsert.
Jag älskar körsång.
Undrar om kören uppskattar särskilt mycket att ha en sån där härligt känslosam tårdrypande handikappad på första parkett? Eller om det är störande?

Jag var med i en kör en gång.
Syster först. Sen vi. Sen bara jag.
ABF.
Vi sjöng och sjöng.
Uppträdde en gång med de andra körerna inom rörelsen.
Damer i röda västar som sjöng om "det lilla ordet solidaritet ".

Vi var inte så många.
Kanske femton som mest.
Eller tio?
Vi gillade vår körledare.
Mycket.

Han var sjuk ibland och kom för sent ibland.
Kanske allt oftare.
Tills vi en gång satt och väntade och hittade honom i vilrummet med en halvfull vinflaska.

Det blev ingen kör den gången.
Men nästa gång.
Vår kör var mysig.
På något sätt var det lite mysigt det där med vilrummet också.
Inget hymlande.
VÅR körledare hade ett problem.
Vi hade ett problem.

Kören ebbade ut.
Något år senare såg jag honom cykla i en park med sin dotter bakpå.

Jag tror att han fixade det.




Snart fem år

Mina barn.

Jag är SÅ ledsen för att vi aldrig kan prata ordentligt med varandra.

Jag är ibland orolig för vad min sjukdom gör med era liv
samtidigt som jag tror att ni förmår att lära er något. ,

Jag är SÅ glad att jag om en vecka firar er första 18-årsdag.
Det var en orimlig men het önskan jag hade 2007.

Jag säger då det.

Möblemang

Jag är som en möbel.

Ja, en fåtölj då.

Som ingen sitter i. ,
Det ligger något i vägen.

Nun

När nuet består i att jag fryser in i märgen, sitter så snett och vint så datorn inte funkar och inte kan säga hur de ska rätta till det för att datorn inte funkar...
Då vill jag inte fånga det nuet.
Då kniper jag ihop ögonen och inväntar ett annat nu.

De allra flesta nun vill jag INTE alls fånga.
De ska bara passera.

I ett lyckligt nuÄR man väl bara?
Inte tänker man på att man ska fånga det?

Det som är sant är att det enda vi har är nu.
Fångat eller ej.

Förresten är Owe Thörnquist rasist.
Lyssna på låten Sverigebesöket.
Besviken.
Nu.

RSS 2.0