Jävel

Det är för svårt att nå nedersta raden på ögonstyrningen.
Det är för svårt att få assistenterna att förstå vad jag menar.
Det är svårt att vara en förlamad mamma.
Det är alldeles för svårt att bara ha ett skriftspråk.
Det funkar inte.
Då blir det jäveln efter varje substantiv.
Hårt hopbitna käkar.


Långtråkigt

Att ha långtråkigt är sällsynt i dagens samhälle.
Utrotningshotat.
Bara riktigt begränsade människor som jag har det.
Inget jobb.
Nederbörd som gör att jag inte vill gå ut.
Konståkning på tv hela dagen, skulle jag kunna titta på.
Det gör jag inte.
Lyssnar på musik gör jag.
Break into your higher self, sjunger de i mina hörlurar.
Ja, för faan!
Jag försöker ju...

Larv

På botten av dammar och sjöar
kryper nattsländelarver.
Nu.
Just precis nu.
De bygger en liten sovsäck, av pinnar, som precis omsluter deras lilla kropp.
Som skydd.
De kan bli uppätna.
Men jag tror inte de är så rädda för det.
Lite rädda måste de vara, annars skulle de inte samla pinnar.
De äter.
Kryper med främsta benen utanför pinnsovsäcken och letar efter något gott.
Om de blir rädda drar de in sig helt och hållet.
De har inte sex.
Larver har inte det.
De ska ju bli något annat.
Kanske nu till våren, ska de kläckas.
Flyga!
Det är därför de äter och bygger sovsäckar av pinnar.
Till våren, tänker de.
Då blir det förändring.
Längtar de, eller bävar de lite?

Riktigt bra sex

1
2
Riktigt bra sex, är en liten serie på SVT play som jag tycker att du ska titta på.
Tre kvinnor av en annan generation än jag delar med sig av sina sexuella erfarenheter.
Intressant.
Alla våra ligg, är en podcast med samma personer.
I senaste avsnittet är en av deras mammor med och jämför då och nu.
Också intressant.
Behöver kärlek och sex ha med varandra att göra?
Vad tycker du?
Kuk fitta och knulla är ord du måste tåla att höra om du ska lyssna.
Jag gillar dem!
 

Det käraste

Han gick v-mek och jag gick natur. Det är det käraste jag har varit tror jag. Så där så det kändes i magen bara jag såg honom. Han visste det, men var inte kär i mig. Som vanligt.
Han hade skinnjacka, snusade och söp.
En gång lånade han en mössa av mig. Och en gång kom han hem till mig, för att lämna tillbaka mössan. Då satt vi i gillestugan och jag spelade Kjell Höglunds låt Desertören för honom. Eller rättare sagt, han låg i soffan och jag satt på heltäckningsmattan bredvid. Jag reagerar fortfarande på den textrad där han öppnade ögonen och tittade på mig, när jag lyssnar på låten.
När vi slutade gymnasiet, samma år eftersom jag är ett år äldre, hade vi nån slags fest utanför skolan en natt. Jag och Jocke klättrade upp på skolans tak och han öppnade ett fönster så larmet gick och polisen kom och vi fick sitta i polisbilen och bli kollade.
Så kan det vara.

Upprättad

Allt blir bättre av sömn, och ikväll börjar Farmen.
Det är de små glädjeämnenas tid.
Tre vise män bör ha hittat fram så nu kan vi ta ner alla adventsstjärnor.
Jag tittar på skidåkare på väg uppför en slalombacke.
Det ser lätt ut, om man bara inte var förlamad.
Jag tror inte på det där eviga snacket om mjölksyra.
Det kan vara en myt...

Uppgiven

Jag har just gett upp.
Saliven dryper. Jag luktar illa sägs det, men det känner jag naturligtvis inte själv. Livet är jävligt ensamt och kärlekslöst. Vänster arm är varm, höger arm är iskall. Ögonen hoppar till fel bokstav. Dåliga program på 17 tv kanaler, hur är det möjligt? Trött på att konsumera andras texter.
Vad faan ska få mig upprätt igen den här gången?
Undrar om det sker före läggdags?

Musikterapi

Det är så här att om jag är lite sur,
inte ledsen och förtvivlad,
utan bara sur helt enkelt,
så tänker jag att Thore Skogman kunde vara till hjälp.
Idag provade jag.
Vid första tonen bröt ett brett leende ut i mitt ännu inte förlamade ansikte.
Funkar!
Vad lyssnar du på när du är sur?

Relationer

Vetenskapen vet väldigt lite om hur alla biljontals biljoner vibrerande mänskliga relationer påverkar samhället, politiken och oss själva.
Varje relation är unik. Lika unik som de inblandade individerna.
Vi försöker pressa in relationerna i fack: par, familj, syster, vän, kompis, idol, bror, partner, fans, släkt, svärmor, bonusbarn, amma, flickvän...
Samhället kanske kräver det, för ordningens skull?
Mellan individerna i relationen finns kärlek och hat i växlande omfattning, fysisk närhet eller avstånd, kommunikation ofta eller sällan, direkt eller indirekt.
Alla relationer förändras med tiden och man kan aldrig veta vad den andra parten känner eller strävar efter.
Jag undrar om det består av någon slags strålning, eller är det partiklar?
Världen är smockfull av det...

Var får du din mentala styrka ifrån?

Jag får den frågan då och då.

Jag har absolut inga superkrafter.
Väldigt ofta i livet är saker tvärtom mot det man först tänker.

Man skulle lika gärna kunna säga att jag har klarat allt mödosamt för att jag har så lätt att ge upp.
När det är som värst ger jag upp flera gånger om dagen.
Jag bara sjunker ihop och gör ingenting.
Respiratorn andas åt mig.
Tiden går.
Men jag är otålig ( också tvärtemot vad många tror).
Jag börjar känna att jag sitter illa, och tänker att det kanske jag kan rätta till åtminstone.
Och så är jag igång igen.
Jag ger upp när ögonen inte funkar, när assistenterna inte förstår, när datorn krånglar, när jag försöker delta i ett samtal...
Jag har gett upp det mesta av mina intressen.
Att röra mig har jag definitivt gett upp, så till den grad att jag inte ens tänker på det längre.
Men.
Det finns väl annat i livet än att röra sig!
Konst, musik, film och litteratur kräver inga muskler.

En del saker är svårare än andra att ge upp.
Hur ger man upp mat och kärlek?

Att ta livet av sig, i min situation, skulle kräva en mental styrka som jag inte har

Ett slags God jul

När man är glad blir man vackrare och snällare
När man är ledsen blir man ful och elak
Det vore bättre om det var tvärtom
Ha det bra över helgerna
särskilt alla fula och elaka

Att tänka på allt

Jag hade besök i helgen, lördag till söndag, och jag skulle på julkonsert på söndag kväll.
Det blev tjockt i min planering, eftersom jag är en sån som försöker tänka på allt i förväg.
Jag körde iväg gästerna mitt på dagen för att jag skulle kunna vila ordentligt, för om jag inte kunde somna kanske inte ögonen skulle fungera när jag skulle iväg och då kanske jag skulle glömma något viktigt som skulle förstöra kvällen...
Färdtjänsten skulle gå redan klockan fyra, så jag skulle kunna frysa ihjäl utanför kyrkan innan jag kom in. Trodde jag.
Allt gick naturligtvis som smort.
Jag somnade en stund, ögonen fungerade, jag glömde ingenting, och jag frös inte ihjäl.
Och det var en fantastiskt fin konsert.
Men gick det bra tack vare att jag hade bekymrat mig i förväg, eller hade jag kunnat njuta av mina gäster ett tag till och bara litat på att allt ordnar sig?
När det går åt helvete gör det ändå det på något sätt som är svårt att förutse. Eller hur?!
Hur ska man göra för att bli bekymmersfri?
Tack syster och svägerska för att ni uppmärksammade mig på det här ämnet.

På engelska!?

2
"You have been too lucky too long
Back to the dark side
Love is not for you "
 
Citat från en människa långt bort.
En människa som du kanske känner.
 

Alla skrattade

Hela personalen på teatern verkade införstådda med att just jag skulle komma.
Det kändes bra.
Jag fick gott om plats, båda assistenterna släpptes in och jag såg scenen.
Dessutom gav jag ett litet bidrag till showen.
När min respirator började pipa för att jag behövde suga tracken, sa Jesper:
Och där fick någon ett fax. Jag glömde säga: Stäng av alla faxar!
Alla skrattade.

Trevlig kväll, även om jag tycker att han gör sig ännu bättre i annat format.

Människa!

Vi satt på jobbet och firade nånting med att äta tårta.
En kollega tittade in och sa:
Nej tack, jag är ingen tårtmänniska.
Tårtmänniska?
Vad är det?
Sen dess har jag reagerat varje gång någon har uttryckt sig så.
Hundmänniska och kattmänniska är ju vanligt.
Men man kan vara husvagnsmänniska också.
Glöggmänniska, doftljusmänniska, kavajmänniska...
Det finns så många olika sorters människor.
Det är svårt att förstå ibland.
Känslomänniska till exempel?
Vad är en känslomänniska?
Vad är motsatsen?
Alla människor har ju känslor, mer eller mindre inkapslade.
Först tänker jag att det är människor som får utbrott och är explosiva.
Eller är det de vars handlingar styrs till stor del av deras känslor, som barn kanske?
Vad är du för människa?

Är det något fel på tekniken?

Går det att kommentera eller går det inte?
Det kan ni ju inte svara på om det inte går.
Suck.

Non smoking generation

Jag har aldrig varit full.
Jag drack ingen alkohol alls förrän i 25 årsåldern, då jag började kunna tänka mig att smutta på ett glas vin för att inte vara konstig.
Det var inte gott.
Öl är ganska gott.
En gång, på Kanarieöarna, drack jag en öl och gick sedan in i en oneeurobutik, och kände mig lite yr.
Då var jag 42 år, och det är väl det närmaste full jag har varit.
Förrän nu kanske?
Jag har aldrig rökt heller.
På högstadiet beställde jag en tröja med tryck, Non smoking generation.
Det var stort för mig, och den blev utsliten.
En gång har jag snusat.
En pytteliten prilla en liten stund.
Sen fick jag ligga på soffan flera timmar.
Snus luktar i alla fall gott.

Nuförtiden har jag alltid minst en box vin och gärna en flaska sprit hemma.
För att jag inte kan blunda.
Det tar flera timmar att somna, även om jag är väldigt trött, utan alkohol.
Med 60 ml vin, 13%, somnar jag oftast på en liten stund.
Jag föredrar alkohol framför insomningstabletter.
Alla piller har biverkningar.
Det har alkohol också, men det är ändå ett medel människor har använt sen urminnes tider för avslappning.
Och nu behöver jag inte bry mig om hur det smakar.
Jag är numera ganska drogliberal, i alla fall jämfört med när jag var tretton.
Jag tror att alla droger skulle kunna användas så att det skulle vara till nytta för en del människor.
Problemet är att det är olagligt, och så beroendet och missbruket förstås.

Vågat

En sak som jag har blivit bra på sen jag blev förlamad är att höra av mig till människor som jag tänker på.
Och att våga fråga.
Jag vet inte riktigt varför?
Kanske för att jag inte har något att förlora längre?
Eller för att jag har tid helt enkelt, både att tänka på och höra av mig till folk.
Jag vet i alla fall att det ger väldigt mycket tillbaka.

Senaste nytt med Jesper Rönndahl

Idag har jag varit och provat rullstolsplatsen på teatern jag ska på nästa vecka.
Min permobil är bredare och betydligt längre än de rullstolar platserna är gjorda för eftersom jag halvligger.
Jag får stå lite snett och hoppas att det inte är så många andra rullstolsburna som har bokat.
Jag kommer inte att se så mycket av scenen, men jag hoppas det räcker att lyssna.
Det gick inte att boka mer än en ledsagare gratis, så det är bara att hoppas att båda assistenterna får komma in.
En assistent måste hela tiden sitta framför mig så hen kan se mina ögon, så vi får ta med en liten pall.
När jag ska hosta krävs det två assistenter och jag kommer att störa dem som sitter intill.
Tur att jag har gott om tid att planera.

Jag har öppnat igen

Tänk att man kan GÖRA barn.
Lätt som en plätt så finns det ett till.
Och de är som kopior av en själv, med ögon näsa mun fingrar tår, men samtidigt egna människor.
En överraskning, är vartenda barn.
Det finns barn till alla som är snälla.
Om man är snäll mot ett barn i 18 år klarar de sig själva sedan.
Om man inte Kan göra barn själv så finns det alltid barn som har blivit över som man kan ta hand om.
Om man är snäll.

Tidigare inlägg
RSS 2.0