Gunhild Carling

Jag kan inte spela blockflöjt och saxofon längre.
Det kan ju kännas tråkigt.
Men så hörde jag Gunhild Carling Swing Band, och bestämde mig:
Jag överlåter härmed all min musikaliska entusiasm och ambition på Gunhild Carling.
Hon gör precis det som jag skulle vilja!
På precis det sätt jag skulle vilja.
Dessutom tillsammans med sin mamma, sin pappa och två av sina bröder.
Och hon gör det så bra!
Jag behåller bara ett litet uns av sångröst- och -glädje för mig själv, att ha ifall jag t.ex. skulle träffa Gunhild och hon frågade mig om jag kanske ville sjunga en låt ihop med hennes band...
Gunhild, känner du nu att du har fått detta av mig?
Jag tror det, va.
Det känns skönt.
Jag hoppas att jag snart får höra Gunhild Carling Swing Band igen.
Kan man göra så här?
Testamentera sina ambitioner.
Det är klart att man kan.
Lyssna på Gunhild här: http://www.gunhildcarling.net/ph/index.php?cont=listen&lng=swe

Pssst...

...jag börjar lite försiktigt.
Du kan ju se detta nu.
Vad tycker du?
Vad tänker du?
Livet är bara nu. 
Nu sitter jag här och skriver.
Om ett liv är långt eller kort spelar ingen roll.
Bara behaget i innehållet spelar roll.
Två liv har jag burit, som blev väldigt korta.
Men hade de det bra därinne så spelar det ingen roll.
De fanns.
De hörde röster av liv och kärlek därutanför.
De visste inte vad mycket mer det fanns.
Ont och gott.
Om de inte plågades av något smärtsamt hade de varsitt gott litet liv.
Sen kom det andra.
Med längre liv.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0