Hälsoläget?

Mitt immunförsvar är tiptop.
Tror jag.
Har iallafall inte varit förkyld sen augusti. Den som slutade med respirator och sex veckor på sjukhus.
slem har vi väl alla har jag fått förklarat för mig.
Jag har inte mer än andra bara det att jag måste ha hjälp att hosta upp det.
Nu när det varit kallt och därmed torr luft har det varit väldigt lite slem.
Annars tror jag att när jag hostar som jag ska och inhalerar så håller jag nog rent i lungorna.

vad kan bli sämre?
Jo, andningen kan definitivt bli sämre. Jag använder ju inte respiratorn alls, mer än ibland för att vänja mig typ.
Fast det är svårt att ställa in en respirator så att den känns bekväm för en person med egen andning.

Jag har själv inte tänkt att andningen ska bli sämre för livet blir besvärligt med respirator.
Jämförelsevis ännu mer besvärligt än nu.

Så fort jag rör mig utanför hemmet ska sugväskan med. En väska på hjul med slemsugen och lite andra nödsaker.
Ska jag vara borta mer än en promenad behöver också hostmaskinen vara med. Den måste ha el. Det får man tänka på.
Tur att jag har två assistenter.

ögonen hoppas jag ska hålla. Jag blinkar dåligt så ögondroppar går åt.
Ögonen behöver vila ibland under dagen och kan vara mycket trötta på kvällen.
Ögonen är min räddning.
Min röst.
Min kontakt med omvärlden.
Jag byter kanal med ögonen.

vem talar du med?

min förlagsredaktör var här och gick igenom korrektur.

När jag träffar nya människor känner jag att jag vill ha med en tolk.
Någon som kände mig frisk, någon som kan prata med datorn, som vet hur man ska sitta för att se skärmen.
Någon som vet att man får skratta och kan avgöra när datorn skämtar.

Nu var det min vän y som åkte tåg flera timmar enkel väg och som hjälpt till med boken tidigare.
Tolken blir som en spegel av mitt friska jag.

Det visar sig lite mer av mig.
Det blir så lite annars,
där jag sitter, stilla, insvept i en sal,
och bara sveper med ögonen över en datorskärm.

Förstår ni?

Va?!?

Nä, nu trodde ni allt att jag var dö, va?
eller åtminstone fått lunginflammation.
Men icke sa nicke, jag mår prima,
Ja, förutom att jag är lite förlamad då.

Men det har varit besök och besök och firande av födelsedag och det är väl skönt att det händer saker ibland som får en att prioritera bort bloggen.

Och nu när jag äntligen är tillbaka har jag inget klyftigt att säga.
jag återkommer.,..

Vem är din alfahanE?

M, min idrottskompis, kul att höra av dig!
Innan du kom till vår klass i fyran var jag den som hade längst blondast hår.
Alltid något.
när ni stod där framme och presenterades, du och din bror, såg jag ditt hår.
Det var långt, det var blont, det var tjockt och dessutom lite lockigt.

Det var det tänkte jag.

Jag gillade ju dig ändå. Vi blev kompisar.

Du var alltid lite bättre än jag på alla sporter vi höll på med.
Möjligtvis var jag snabbare på sextio meter?
Du blev ihop med killar jag var kär i.
Du var sötare helt enkelt.

Jag accepterade och fann min plats.
utan att sörja.

Jag var redan på lågstadiet väl medveten om status i min klass.
när vi senare skrev killistor följde de ju i stort sett statusen.
Man var helt enkelt mest kär i de med högst status.
Det var väl därför min kärlek aldrig var besvarad. Håhåjaja!


när jag nu frågar mina barn om rangordningen i deras klasser ser de bara frågande ut.
Va, det har väl inte försvunnit?
de vill bara inte prata med mig om det kanske?
Eller är just mina barn högstatusbarn? Där uppifrån tror jag nämligen inte att man ser så klart. Eller?

Nåja, M, nu fick du bli ett exempel. Och jag lät lite bitter där i början. Det är jag inte alls.
Vårt gäng bestående av fem killar och fem tjejer med halvhög till låg status hade mycket roligt. Och när vi valde Allmän sport, vi och alla killar. Ljuva minnen...

Mat, avsnitt 497 känns det som...

Nu har jag suttit med vid maten igen.
Det är ett viktigt socialt tillfälle.
Som jag verkligen uppskattar.

De åt LAx, ViTVINSSÅS, BROCCOLI, RIS.

Min hals sved lite av ett stickigt slem.
Gommen och tungan ändå obehagligt torra.

Jo, jag KAN smaka två milliliter vitvinssås, men jag vill inte.
Jag blir bara gråtfärdig av det.

Jag ser på alla matlagningsprogram jag kan på tv.
Det är lite tröst faktiskt.
Per Morberg är bäst. Där ser man maten så bra. Och allt ser gott ut.

Ja, så äter jag i fantasin ibland.

Men faan! Faan helvetes jävla förbannade skit att jag inte kan på riktigt!

I mitt himmelrike är det gott om mat.

Ska jag verkligen till ett himmelrike?
Eller ska jag bli frisk?
Det vore ett himmelrike det.

God helg!

Ni kanske tyckte jag verkade förbittrad i mitt förra inlägg?
Det är bara så att jag blir rent upplivad av såna där kärva budskap och vill genast brodera dem i korsstygn.
Nu kan jag inte brodera så då skriver jag dem på min blogg istället.

Tack för alla era bidrag till Mitt Robben Island. Det rensade.
Nu är det fritt fram att berömma mig igen.
Nej, skämt åsido, ni skriver förstås precis vad ni vill.

Idag har halva dagen gått och jag har hunnit äta frukost, inhalera ), suga slem, duscha samt vila efter strapatserna. ,
,Efter en stunds skrivande ska jag börja om igen med mat, inhalationer och slemsugen.
Sen blir det en pratstund med mina assistenters chef.
,Sen börjar väl i stort sett tv kvällen. Hoppas på många matlagningsprogram som vanligt.
Och antingen på spåret eller Let's dance, lika njutbart båda.
Trevlig fredag på er!

ordspråk

Svidande sår fördriver ondskan
Prygel renar på djupet.

Haha, jag älskar såna kärva sanningar.
Det är väl det som i bästa fall händer på allas våra Robben Island.

Bibelns ordspråksboken förresten...

Suck

När en liten flicka hittar en tumör i sitt ben,
Och metastaser i lungorna,
Då får hon gå före mig i kön till miraklen. ,

proppmätt

Sluta nu.
Säg inte mer att jag är klok och underbar.
Jag är inte mer fantastisk än du.
alla människor är underbara.

Men Nelson Mandela, han är väl ändå lite mer underbar än de flesta?
Jamen prova själv att sitta på Robben Island i hundra år så skulle nog du också bli lite förädlad.

Det beror ju på vad vi går för kurser, som taran uttryckte det.
Vad vi får för upplevelser.
Vilket språk vi har att uttrycka oss med.

Jag är mätt på beröm faktiskt.
Tack!
Men jag orkar inte ens en tunn mintkaka.
Så sluta bjussa.

Berätta om dina kurser, ditt Robben Island?

Underlivshygien

Ibland tänker jag att
Näää vi slutar med den här leken nu!
det kliar för mycket,
Det är för många missförstånd.

Det är ingen lek.
Det är mitt liv.

Det är mitt liv som kliar.

Fast inte mitt underliv.
Det kliar inte för det tvättas med olja morgon och kväll.
Låt aldrig ett underliv komma i kontakt med tvål.
Gäller åtminstone kvinnor säkert även män.
låt det endast lenas av olja. på det att du må slippa svamp, rodnader och annan klåda. I evighet. Amen.
Det är faktiskt sant.

Kom jag ifrån ämnet?
Det är det den här bloggen är till för.
Typ.

RSS 2.0