Respirator eller inte respirator?

"Mitt osäkra liv som
ja som vadå
mest känner jag mig som en rå kycklingfile... "

Klart jag såg dokumentären om Birger.

För mig var det så att jag tog själv upp frågan om respirator med min läkare.
Jag vet inte om hon hade föreslagit det annars.
Vi diskuterade för och nackdelar och jag bestämde att jag ville ha respirator om det skulle komma att behövas.
Luktsinnet nämnde vi inte.
Varför vet jag inte
men jag tror nu att det hade varit bra om jag varit förberedd på att det skulle försvinna.

Sen blev det en akut situation då jag åkte till sjukhuset med andningspanik.
Förkyld.
Varm sommardag.
Då stack de hål i halsen och satte dit tracken.
De frågade säkert innan men det minns jag inte.

Vaknade upp till några dagars intensivvård.
Inte smärtfritt. Och luktlöst.
Det knäckte mig då
och jag har fortfarande inte repat mig.

Men Birger
har du ingen hostmaskin!?

Svar till Helena

,Vårdpersonal som lutar sig fram och talar extra högt och tydligt till mig skjuter jag direkt.

Säger de fossingarna. Pang!

Lyssnar de inte på mig och min dator. Ingen pardon.

Fattar de inte att jag kan skämta. Spräng bara.

Pånyttfödd

Nej jag vill inte göra som breivik.

Sen jag själv drabbades av den slumpmässiga ondskan
tänker jag att vettvillingar kommer alltid att finnas
Liksom obotliga sjukdomar.

Men ett dataspel med prickskytte på usel vårdpersonal och nackstödstillverkare skulle jag nappa på direkt.

För övrigt tycker jag ni är hårda mot varandra i kommentarerna

Och jag är pånyttfödd.

Kan prata igen.
Med datorn alltså.
Efter en dags mycket plågsam tystnad

Andra sidan lagen

När jag hör talas om något brott på nyheterna
tänker jag nästan alltid :

Åh om det ändå varit jag som hade gjort det.

Ju mer jag tycker synd om mig själv desto grövre brott skulle jag vilja begå.

Så lätt är det att hamna på fel sida.
Lite tycksyndomsig bara
så vill man motverka inte medverka

Så kände jag inte i mitt tidigare liv.

Utom en gång
när en när och kär satt i fängelse.

Då kunde jag få en fläkt av den där känslan att det var vi mot dem.
Vi mot hela samhället.

Numera undrar jag ALDRIG hur det kan finnas folk till alla brott.
Jag förstår precis.

OCH JAG FÅR ALLDELES FÖR LITE SKAGENRÖRA!

Nån däruppe måste gilla mig.

Kalibreringen funkar inte.
På datorn.
Igen.

Permobilen befaras kunna välta.
Bakåt.
Jag är inte orolig
men allt ska göras om och tas bort och flyttas.

Luften är för fuktig så jag ser suddigt

Nån däruppe måste gilla mig

OS

Datorn fixade torsten.
Telefonsupport och fjärrstyrning.

Sedan ont i tänderna.
Det är inte en barnlek att gå till tandläkaren när man inte kan gapa.
Men det fixade nathan.

Och nu är det snart OS.
Jag är ju som ni vet uttagen till landslaget i Uthärdning.
Tävlingen går till så att man sätter sig snett i en permobil
med tårna inböjda i ett par skor
och fingrarna i kors så naglarna skär in ordentligt.
Sen körs permobilen sakta över kullersten samtidigt som man ska skriva en mening med en ögondator
typ
USA imperialismen är en papperstiger.
Slogan snodd från en underbar film som heter Slogans. )

Det är en bedömningssport ungefär som konståkning.

Jag har tränat sen förra OS.

Min svaghet är ögondatorn på kullersten
men jag har medaljchans.

Glömde säga att de naturligtvis släpper lös två tvestjärtar i ansiktet före start.
Lätt som plätt.

Jag nådde faktiskt inte kvalgränsen i grenen Lyssning till bebisord
typ fossingarna.
Det är jag ganska glad för.

RSS 2.0