Ernst rolf hade fel

1
Jag försöker titta på film.
Textremsan är suddig.
Kan inte blinka
torra ögon
ser suddigt.
Vill och behöver
men kan inte.
Tror inte ni kan föreställa er.
Film
tidsfördriv
underhållning och väcker tankar.
Ska jag nu inte ens kunna se på film.
Så kommer en klarsynt dag
som får mig att tro
att jag KAN se på film.
Men nej det är en utförsbacke.
Jag förtvinar.
Jag kommer aldrig att kunna blinka bättre än idag.
Jag kan nog se de filmer jag har
tack till min filmleverantör
men nångång tar det stopp.
Det går nog
säger ni.
Gör så här så blir nog bra
säger ni.
Det är inte så.
Imorgon är i princip sämre än idag.
 
Det här tog en timme att skriva.

Epilog

Jag förstår att ni vill veta hur det gick.
Själv gillar jag inte eftermälen.
Men kortfattat :
Jag var stressad hela tiden över tidplanen.
Den höll fram till hemresan.
Roligast var vännen
att alla barnen var med
och att jag köpte en tavla.
När jag kom hem kunde jag inte skriva på datorn.
Jag trodde att mina ögon hade kollapsat och att livet var över.
Datorstativet hade ruskat ur läge på hemvägen.
Nästa morgon kom jag på det och det var bara att dra det rätt.
Men en natt utan att kunna kommunicera kan ni inte föreställa er...

Idag har jag blivit förevisad igen.
Nakenfis.
För tre personer.
Två assistenter och en Arbetsterapeut.
Skulle testa andra armstöd på duschstolen.
Och jag förväntas ha synpunkter bara genom att säga ja och nej.
Snacka om underläge.
Men sånt är livet för en brukare.
Ingens fel.
Utom djävulens.

Omöjligt

På lördag ska jag åka till linköping
över dagen bara.
Träffa en vän jag inte sett på trettio år
och en son som flyttade för en månad sedan.
Se på två utställningar samt besöka vännen.
Planeringen börjar en månad innan med att kolla vilken lördag två assistenter med körkort jobbar
och är villiga att jobba heldag.
Kolla öppettider och addresser.
Hålla kontakt med vän och son.
Förklara planen för alla inblandade.
Utan att prata
Äsch jag försöker förklara att det är fruktansvärt påfrestande att driva och planera och genomföra nånting alls för mig.
Fast jag tror inte det är möjligt att förstå egentligen.
Små detaljer stjälper allt hela tiden
Efter lördag dröjer det länge...

Bo

Ensam med dubbel assistans dygnet runt
har man inget hem.
Man har ett BOENDE.
På sin höjd.
Assistenterna är alltid dubbelt så många som du
och de kan prata.
I ett boende blir du duschad och lagd och flyttad påklädd avklädd efter behag.
Det ÄR du som bestämmer.
Men det är inte ett HEM.
Kanske därför inte barnen kommer så ofta?

Inte jag inte

Det finns ingenting kvar för mig. Utom smärta och djävulskap. Hela mitt liv är bortkastat. Tänk om man skulle känna sig tvungen att tänka så. Så förfärligt för ens anhöriga att ta del av.

Åldrad

Jag är en mycket gammal människa.
Idag.
Som har ont i magen.
Och ser på doobidoo
och surfar mat på youtube.
Urgammal.

Flytt flykt flytt flykt

Ibland vill jag flytta långt
långt härifrån.
Med bara min permobil och min dator.
Så dumt.
De är ju inte ens mina.

Frihet

Jag känner inte att jag kan skriva fritt längre.
Vem kan det?
Bakbunden av diverse lojaliteter.
Alltid någon som blir sårad
känner sig träffad.
Vad ska jag göra?
Sluta skriva.
Starta ny blogg.
Eller skriva ofritt.
Eller skita i alla lojaliteter.
Lite som Schulman...

Jag ler ibland
men jag hatar mitt liv.

Obama

Idag kunde vi ha pratat om
vilken betydelse det har
att Obama kommer på besök.
Jag skulle ha frågat vem man helst skulle vilja vara
Obama Reinfeldt livvakt eller chaufför?
Men så roligt ska vi inte ha.

Rymd

Innan jag dör
kommer jag att bli galen.
Hoppas jag.
Som Strindberg.
På mina ögon
på datorn
datorns batterier
katetern
nackstödet
alla jävla spotlights
Solen
månen
supernovorna
kvarkarna.
Bara de svarta hålen kommer att ge mig frid.


Måndag

Trött.
Väldigt trött.
Jag har iallafall fått tillbaka kontrollen över tvn genom datorn.
Skönt.

Suck

Mina assistenter
kan sitt jobb
Har respekt för mig
och är måna om mig.


Nu

Åtta människor sov i mitt sovrum inatt.
Den nionde under hatthyllan.
Det känns varmt.

RSS 2.0