Ansvarig

Gräsänka hela veckan.
Förlamad gräsänka.

Vet inte om det blir så mycket skrivet.

Måste ju påminna om gympakläder
på rätt dag.
Finns det mjölk i kylen?
Ska jag kolla.

Blir nog inte mycket tid över.

Min lille

Visst ja
mitt fjärde barn.

Det var jag som så gärna ville vara med på en förlossning
från utsidan.
Jag frågade min yngsta syster och hennes man.
De sa ok.
Väldigt generöst tycker jag.

Det skulle ske i en stad tio mil bort och jag skulle åka tåg så det var ju inte säkert att jag skulle hinna.

Men de ringde och sa att det var dags.
Lördag. Ledig.
Tog första bästa tåg.

Normal förlossning och nu minns jag inte längre om det var så speciellt att vara med på just det.

Men jag höll honom först!
Jag knep honom jag tog honom.
Hur gick det till?
Pappan var väl upptagen med mamman...

Sista tåget hem hann jag precis med.

Och satt bara och kände
HUR kunde jag lämna honom ensam med de där två?

Hans mamma och pappa.

Det var ju jag som höll honom först!

Utkast

Jag är ingen charmig brukare.

En sån där skojfrisk
som älskar utflykter.

Jag är sur en hel dag.
För att solen skiner.
Ledsen i en vecka för att jag inte vet vilken storlek mitt barn har på kläderna.



Utsikt över sekretären

När jag ligger i sängen ser jag min sekretär.
Den har min pappa gjort.
På fortsättningsskolan.
Typ 13 år.
Med lådor och klaff.
Ingen kan tro att det är sant.
Men det är sant.

Sekretären innehåller mycket.
Nånstans där ligger ett blått suddgummi med gul rand.
Det fick jag av Stefan Norin som jag var kär i i ettan.
Är det sant?
Kanske inte.
Kanske snodde jag det när han tappat det på golvet?

Ovanpå sekretären står mitt fjärde barn.
Som jag höll först.
Jag har aldrig glasögon när jag ligger i sängen så jag ser suddigt men jag vet hur han ser ut.
Långt rött hår och runda kinder.

Trollsländelyktan.

Min fina glitterängel.
Första gången de två stora köpte julklappar på egen hand.
Jag stod utanför affären och glömmer aldrig deras min när de kom ut och berättade vilket fynd de gjort.
FÖR 39 KRONOR!!!
Till mig.
(Kanske var de fyra och sex år... )

Ovanför sekretären sitter mitt korsstygnsbroderi med Rönnerdal.
En gång var det inbrott i vår sommarstuga.
Tjuvarna stal ALLT som satt på väggarna
utom mitt korsstygnsbroderi.

Rönnerdal han skuttar med ett skratt ur sin säng...




Kakor

Jag tänkte inatt på alla kakor jag bakat.

Schackrutor
Bondkakor
Drömmar
Chokladsnitt
Sirapskakor
Havreflarn

Jag tänkte igenom hur man gör och vad det ska vara i.
Jag somnade om.
Vaknade igen.
Hostade väl lite
och tänkte vidare på kakorna.

Bondkakor gör man en rulle av
som får vila i kylen.
Sen skär man skivor som man lägger på plåt och gräddar.

Drömmar rullar man till kulor som man trycker till lite på plåten.

Tänk om man skulle göra tvärtom
tänkte jag.
Det skulle bli helt andra kakor.
Lika goda för det är ju samma deg.
Men annorlunda.
Tänkte jag.

Jag tänkte att vad lite det är
som gör allting helt annorlunda.

Sen hostade jag väl lite.
Och somnade om.

Är det sorgligt eller är det inte sorgligt?

Syster här
och två kusiner.
Solsken
tunt gnistrande snö.

Ju trevligare omständigheter
desto sorgligare framstår mitt liv.
Allt jag inte kan.

Tårar.

Samtidigt
på ett sätt
är det oändligt lite
som skiljer mitt liv
från andras.

Om man jämför med att inte finnas alls.

Esse

Jag är ful nu.
Jag har alltid varit ganska ful
men nu är jag fulare än nånsin.

Svullet ansikte svullen mage ligger som en pladuska i permobilen.

Nu går hon med håven
säger min mamma
om man klankar ner på sig själv.

Men jag är inte så ledsen för att jag är ful.
Och jag vill inte att ni säger emot mig.

Jag har alltid hävdat att alla människor är vackra när de är i sitt esse.
När de är i sitt bästa tillstånd.
När man glömmer bort att man har ett utseende över huvud taget.

Men när är jag i mitt esse?

När jag fångar trollsländor.
Gör jag det ofta?

Men nu för tiden då?
Finns mitt esse nu?

Kanske när jag skriver något viktigt och datorn funkar bra?
Kanske det korta ögonblick när jag får en puss på kinden?
Eller i pannan.

Är du vacker i ditt esse?

Skräck

Jag blev inte rädd eller skrämd av zombiefilmen.
Det var ju lite äckligt när de tuggade så blodet rann men inte skrämmande.

När jag såg Excorcisten för hundra år sedan blev jag däremot rädd.
Och när jag läste Det femte barnet av Doris Lessing
Rosemarys baby

Ondskan och djävulen måtte vara min skräck.

Kanske borde bli djävulsdyrkare?

Vad är din skräck?

RSS 2.0