Kalla fakta

Förlaget heter Verbum.
Titeln är Om det bara var jag.

Vilket jag tycker är en bra titel och jag är stolt över att jag har hittat på den nästan alldeles själv.
Den antyder att om det inte var för alla andra människor runt omkring mig skulle allt det här vara helt annorlunda.
Och det är ju sant.

det är både plåga och befrielse att helt och fullt känna sig som en liten del av något stort.
Jag gör det.
Både lätt och svårt.
Smärta och lindring.

Det handlar ju boken om.

Struntprat


Jag blir rädd att ni bloggläsare blir besvikna på boken.
Det är ju liksom bara bloggen.
Lite kondenserad.
Men det har ni väl förstått?

Så undrar jag om ni har förstått hur mycket som egentligen hände på sjukhuset i september?
Att det var då jag fick hålet i halsen och respiratorn har väl kanske inte undgått någon?
,Men att det var då jag fick dubbel assistans dygnet runt,
och då jag inte kunde ge ifrån mig minsta lilla ljud,
Och då jag alltså måste ha datorn framför mig även hela natten,
därmed då det visade sig att jag pratar i sömnen med datorn!

Det kanske ni inte visste?

Visst är det konstigt att jag drömmer, vaknar till, tittar på datorn och känner att jag måste skriva något.
,Oftast känner jag liksom att jag är vaken och att ingen kommer att förstå vad jag säger.
Ändå måste jag.
Inatt sa jag Podgorica. Som är huvudstaden i Montenegro.
som kommer sig av att vi håller på mycket med Seterra i dagarna. Men vad jag drömde vet jag inte.

En gång drömde jag om en häxa. Vaknade till och sa:saga, till förvånad assistent som undrade om hon skulle hitta på en saga på stående fot. Allt för att vara till lags.

Visst är det konstigt+!?

boken

Den 27 april ska min bok vara på plats i bokhandeln.
2000 ex.
Lät inte det lite futtigt?

Och då ska jag sitta på ett köpcentrum och sälja slem från mina lungor i små eleganta två ml sprutor.
Den som vågar kan få provsuga lite. Mot en ringa avgift.
Jag säljer också lavalampor där mitt slem fridfullt guppar upp och ner.

Är det sant?
Är det sant?

Har jag läst förlagsavtalet ordentligt?

Nej.
men kanske lite.

ont

Jag får ont i skulderbladen när jag lutar mig mot dem eller ligger på dem.
Och det gör jag ju.
Det är väl någon muskel som blivit svag för det känns som de sladdrar hit och dit och hamnar fel.
Någon som vet något om skulderblad?
Vad har man dem till?
Vart tar de vanligtvis vägen när man lägger sig på dem?
Kan man ta bort dem?
Känns som ryggen skulle bli slät och fin, eller hur?
Fast jag har ju bestämt mig för att inte amputera mer än nödvändigt.

ifall jag blir frisk.

burr

Jag ska aldrig mer duscha, tänker jag när jag har duschat.
fatta att sitta naken i stålrörsstol, förlamad i varenda lem utan förmåga att ge ett enda ljud ifrån dig.

Först schampo.
Som alltid på något sätt tar sig in i munnen.
Fatta.
Alltid smaka på ditt schampo.
Grymt.
Sen tvål.
Och då
känner du
att varmvattnet börjar sina.
Ditt heta sköna vatten blir allt svalare.
Fatta.
Du grimaserar så mycket du kan och ber alla gudar att assistenterna ska gissa rätt innan vattnet når fryspunkten...

Med lite erfarenhet gör de ju det.
Men den där stunden innan.
Fatta det den som kan.

Imorgon bitti är det dags igen.

Tattoo

Det går en våg av tatueringar över min tillvaro.
Jag vill själv tatuera en trollslända på armen.
Vet ni varför man tatuerar sig?
egentligen.
Det är för att man ska slippa vara ensam i graven.
Jag kom på det alldeles själv.
När jag kände efter.
Det eviga lockar.

låt världen komma till mig

nu förstår jag precis varför morfar slog på tvn till sveriges magasin och sen lät den stå på tills läggdags.
Man behöver inte gå ut.
Det märks inte om man börjar bli lite glömsk.
man bara sitter där och världen kommer till en.
Mycket mer av världen till mig än till morfar.
idag har det mest blivit skidåkning.
Man blir engagerad bara man låter det stå på tillräckligt länge.
Nu vill jag se Per Morberg svinga kökskniven.
Mitt sätt att njuta av mat.
Medan sondmaten droppar i slangen.

Konstigt kanske

Jag ligger i sängen på kvällen och tänker att tänk om jag skulle bli frisk helt plötsligt just nu.
Då skulle jag vända mig på sidan ut mot rummet.
Jag skulle dra upp benen.
Jag låtsas att assistenten som sitter hos mig inte skulle reagera,
när jag med min egen hand tar fjärrkontrollen till sängen och sänker huvudänden lite.
Sen ligger jag och ler och tänker på vad jag ska äta till frukost nästa morgon.
Och vad alla ska säga.
Så skönt jag somnar.

Uselt

jag skriver inte lika bra längre.
Ni kan säga vad ni vill men jag vet att det är så.
Jag är stressad när jag skriver.
Över att allt ska försvinna helt plötsligt.

Över att ögonen inte ska orka.
Jag kan inte gå tillbaka i texten och ändra.

Kan väl, men det tar oändligt lång tid.
Så den där extra tomraden där uppe, den får vara.,
Jag måste tänka noga innan jag skriver, om det ska bli bra.
Fast nu har jag bestämt mig för att inte skriva så bra, men oftare.
Få se vad ni tycker.

har du någon?

Jag har två hang ups i mitt liv .

Romer och adoptivbarn.

Jag när ett aldrig sinande intresse som jag inte riktigt vet var det kommer ifrån.

Vi fick vakta en liten romsk bebis en gång när jag var liten.
Hans föräldrar var på rättegång.
Mamman var mycket misstänksam mot oss.
När han sovit med kinden mot en frottehandduk trodde hon att vi hade misshandlat honom.

Jag hade bestämt att jag skulle adoptera barn om jag skulle ha några.

,Räcker det???

Har du några?

Tänk om drypande

Hunnit med ett dygn på sjukhuset.
Lungröntgen.
Lite svaga skuggor av misstanke om lunginflammation.
Då blir det antibiotika .

Själv tror jag alltihop beror på torr luft .
Torrt slem i röret i halsen.
Känns inte bra.
Känns som det tätnar.
Känns som jag snart snart ska kvävas.

Då missar jag Mästarnas mästare.

Då får jag inte se omslaget på min bok.

Det vore synd.

På kvällen är jag trött och ledsen.
För att jag inte får lägga mig bredvid Mannen
och hålla i honom lite.

På natten är jag lite rädd att kvävas av torrt slem.
Man ska ju inte vara rädd har jag sagt.
Innan jag hinner tänka på det är jag lite rädd.


På morgonen är jag fortfarande trött och ledsen för att jag är trött och inte vaknar bredvid Mannen utan lite snett och ensamt i en vårdsäng ur vilken jag ska lyftas med en ny fin taklyft.

Sen blir det dag och jag kan vara glad och se på roligt på tv typ.

Men saker och ting kan ändra sig.
Det kan bli en fuktig natt inatt.

RSS 2.0