Fett najs

Idag hördes Harpasiones röst i radion!

 

P1 Kropp och själ.

Går förstås att lyssna på datorn –sr.se.

 

Hjärtligt välkomna alla tusentals nya läsare!

 

Och äntligen Sigge, en egen Lassie-

nu kan du alltid säga:

 

-Jag har faktiskt varit på svampkurs med Harpasione.


Tala med mig

Min hörsel är fullgod

och min hjärna är i god trim.

 

Du som träffar mig IRL behöver alltså inte:

 

  1. Luta dig framåt och tala extra högt och tydligt.
  2. Säga saker 3 gånger för att jag verkligen ska förstå.

 

(Men att sätta sig, på stol eller huk, är inte fel.)

Höjda ögonbryn betyder Ja,

likaså nick.

Även om jag nickar snett för att huvudet lutar.

Om jag säger nej skakar jag på huvudet.

 

Busenkelt.

 

Gäller bara att ställa rätt frågor.

 

Inte:

 

Men om vi inte kommer hem före påsk har väl du ändå lust att inte göra något med oss?

 

Ja?

Nej?

 

Det hjälper inte ens om du lutar dig riktigt nära…

 

Till sist,

fråga inte om jag känner igen dig.

Om jag gjorde det senast vi sågs gör jag det nu.

 

Jag blir inte arg,

men det känns pinsamt


Jag drunknar

 

Trycket i duschen, matkonsistens, kissnöd, kalla händer, sneda fötter, packningslista.

Ett träsk av vardagliga detaljer.

Ju mer jag trampar desto mer sjunker jag.

 

Mina tankar kvävs i vardagsträsket.

 

När kommunikationsförmågan krymper

blir andelen:

”fötterna fram”,

”kittlas på näsan”,

”ryggen höger”,

tyvärr allt större.

 

En kamp

för att inte helt tränga undan

de nya tankarna,

de viktiga orden.

 

Det roliga, det givande,

det som sprätter.

 

Inget unikt för mig.

 

Men tydligt för mig,

när precis allt jag säger,

utom ja och nej,

måste skrivas ned.

 

Min låtsaskompis, Harpa Sione,

hon tänker

och hon flyger.

 

Tur det.


Ja, snart november!

Kommer ni ihåg vad mycket sol det kan vara en helt vanlig november?

Kolla annars mitt första inlägg i december förra året.

Snart är vi där!

 

Mitt statistikexperiment funkade,

i alla fall på mig.

 

Nöjd.


Ska och ska

Jag ska gå till Konsum och köpa jordgubbssylt,

säger man ju

om det är det man tänkt och planerat.

Den vägen man ska gå.

 

Att kanske konsum är bortsprängt, jordgubbssylten slut eller något bryter ens ben på vägen

tänker man inte på.

 

Jag ska bli frisk.

Jag vill inte verka sturig och världsfrånvänd

med rubbad verklighetsuppfattning.

Men det är det jag har planerat.

Den vägen jag ska gå.

 

Man måste ha en riktning

utan hänsyn till allt som kan hända.

 

Kapten, reseledare,

befäl över riktningen

är jag.

 

Jag ska bli frisk.

Jag ska gå till Konsum.

 

Och apropå Konsum,

i Holmsund,

var det en man som sa

att det är så viktigt att stödja Konsum så jag går dit varje dag,

även om jag inte handlar något.

 

Man kan aldrig övervärdera sin egen insats.

 



Civilstånd Äkta

Firade bröllopsdagen med en promenad på nya vägar.

Jag älskar promenader med Mannen.

Älskar.

I nöd och lust var det

vi lovade.

Och tänkte att nöd

det är väl några månaders bebisskrik och lite vardagstristess.

 

Inte att en skulle bli stum och förlamad.

 

När mina grymtningar väcker honom för andra gången på natten

och det inte går att förstå vad jag vill

tror jag kärleken vrids som ur en torr disktrasa.

 

Nöd och lust.

 

Lusten skapade barn.

En fet investering i Lustbanken.

Ränta hela tiden.

 

Bonus ibland:

 

Vad sägs om ett individanpassat program för mental träning som kanske ska göra mig frisk?

 

Goda örtmediciner.

 

- Mamma, vi skulle kunna tejpa fast en flagga i ditt ena ögonbryn så man kan se bakifrån om du säger Ja. (höjda betyder Ja )

Fast då skulle du se dum ut!

(alltså ser jag inte dum ut nu?! )

 

Lusten i nöden.


Vätskor

Jag har problem med balansen.

 

På kvällarna kan jag vara så törstig så det är rent människoplågeri

att se någon på tv ta ett glas juice.

Ni anar inte vad det dricks på tv om kvällarna.

 

Att Man och Barn sitter i soffan med vin, te, oboy, vatten …

gör inte lika ont.

När de dricker är det nästan som att jag dricker själv.

 

Jag har slutat dricka.

 

Vatten i knappen på magen.

Vatten med sked efter maten för att skölja munnen.

Gott med sked när jag får lust.

Lite vin, lite saft, lite öl…

 

Fjuttigt är det med sked.

Längtar efter en munfull, en klunk, sticka ner huvudet i en hink med öl…

 

Törstig på kvällen

för sista glaset vatten tar jag klockan sex.

Sista kissningen halv nio.

Sen ska jag hålla mig till åtta på morgonen.

Eller inte?

Det har gått bra länge men på sistone har jag blivit panikkissnödig mitt i natten

eller på morgonen.

Före åtta.

 

När man inte får bli kissnödig.

När man inte kan stiga upp själv.

När den enda man kan beklaga sig för är Mannen som redan har nog med bekymmer och ont om sömn.

När man inte ens kan knipa nåt vidare.

 

Är det konstigt att det ilar till?

Är det konstigt att man får panik?

Jag krampar så benen skakar.

 

Idag var jag och hämtade två paket,

nej inte blöjor,

inkontinensskydd,

heter det när man är stor.

 

Hur ska jag använda dem?

Kommer tryggheten att minska paniken och göra att jag håller mig lika bra som förut?

Eller blir jag helt slapp och skvättande?

Vete faan.

 

Undrar mycket hur Stephen Hawking har det med vätskebalansen.

 


RSS 2.0