Jag vet nu

Min ensamhet är min egen nu
Jag fördriver den själv
Med min fria vilja
Väljer jag tv-kanal

Jag är fri

Kom min älskade!

Jag -mobbad?

Jag kom ny till klassen i tvåan
Jag blev jagad
De tog min toppluva och slängde den i snön
Jag var snabb
Benen går som trumpinnar
sa han jag var kär i till fröken
På kvartssamtalet frågade fröken vad jag tyckte om att de jagade mig
Äsch sa jag
Jag trivdes med uppmärksamheten
och när jag inte gjorde det kunde jag säga ifrån själv
Men bra att fröken frågade

Killarna jagar tjejerna
ropades det när det blev rast
När man blev tagen blev man ställd mot ett högt gunnebostängsel
Killen tog sats några meter och sprang rakt in i en
Toppen tyckte jag

Jagad men inte mobbad

Jag - en mobbare

Jag gick på gymnastik med min långa kompis.
Kanske var jag tio år.
Jag var duktig på att stå på händer hjula kullerbyttor framåt och bakåt.
Min långa kompis hjulade som en gris sa hon.
Så gick knäppa Helen på gymnastiken också.
Jag minns inte varför hon var knäpp.
Men jag minns att min långa kompis och jag en gång tog med outspädd saft som vi hällde ut på golvet på hennes plats i omklädningsrummet och nödtorftigt torkade upp med pappershanddukar.
För att hon skulle klibba fast.
För att hon var knäpp.

Jag tänker att eftersom jag minns detta så tydligt tyder det på att det var det enda planerade illdåd jag gjorde.
Och att jag åtminstone fick lite dåligt samvete.
Nästa gång ska jag berätta om när fröken kanske trodde att jag var mobbad.

RSS 2.0