Rast

Om jag bara kunde få gå ifrån en stund.
Ibland.
Ta en kopp kaffe.

Det får inte Snorkfröken heller.

Helst skulle jag vilja gå hem.
Som assistenterna.
Men vart?

En konst

Jag var på konstutställning.
På ett slott.
Stackars kungligheter om de åker permobil
för då kan de inte komma in på sitt slott.
Så då får assistenterna väl bära ut tavlorna till mig på grusgången utanför.
Vems idé tror ni?
Assistenterna fick gratis kaffe.

Jag tittar in nån kväll

Inte lätt att få spontanbesök av mig.
När de öppnar dörren sitter jag där och glor och flinar.
Väl inne på uteplatsen ger jag ett outplånligt intryck på kvarterets barn med en väsande slang i halsen
en orörlig kropp
Och så Naglarna!
Med skräckblandad förtjusning närmar sig barnen mina flera centimeter långa knallblåa naglar.
Datorn funkar inte utomhus så det är bokstavstavla som gäller.
Jag lyckas önska mig ett glas syrensaft
och får det direkt i magen.
Känner ingen smak förstås men att dela dryck är ändå ett sätt att umgås.
Lyckades med en fråga också.
Sen tyckte jag det räckte...
Tack för tålamod och gästfrihet!
Hoppas inte barnen inte drömmer mardrömmar...

Sommarlov

Ni kanske har märkt att jag inte har skrivit något negativt på ett tag?
Det blir ganska tråkigt att läsa va?
Tråkigt att skriva också kanske
för jag ids inte mer...
Kanske är det sommaren?
Jag tog ju sommarlov från bloggen förra året.
Vi får väl se.

Ögondroppar mot pollenallergi kanske faktiskt funkar!
Kan man inte fånga trollsländor eller titta på växter så får man arta träd från permobilen.
I farten.

RSS 2.0