Jag betraktar livet som en vän, sjunger Kjell

Anders!
Jag säger bara tänk inte på framtiden om den ger kalla kårar.
Lägg dig på din skönaste kudde och känn hur du kan röra huvudet så du ligger skönt precis hela tiden.
Jag är inte starkare än du.
Om man skalar av oss ligger vi alla där som hudlösa russin i fosterställning.
Vad är du rädd för?

Drick en flaska passionsläsk och tänk på mig.

Några frågor så långt?

Ja, hur kan ett russin ligga i fosterställning?

Jag säger bara,
det löser vi..

Tillåtet

Gud, vad ni träter.
Men jag gillar fria diskussioner om vad ni vill på min blogg.

Imorgon ska jag på permission.
Är planen.
Hem klockan tio och tillbaka till sjukan klockan sju.
Och permissionsresor är gratis.
Vad ska jag göra hemma?
Jag ska väl hosta och inhalera och gå på toa och sondäta och sitta vid datorn. Som här och som vanligt.
Bara det att ibland ser jag någon familjemedlem flaxa förbi.
Det blir skönt.

Vaknatt

man har väl rätt att använda en del av natten till att begråta
sakernas tillstånd.
Torka inte mina tårar
med jävla papper som du slänger sen.
låt mina tårar ligga på min kropp
och svalka när de avdunstar.

Kommentar

läste ni kommentaren från Malin som har als och respirator?
Malin, som jag tolkade det fick du först als och sen fick du ett barn till?
Det är i så fall det modigaste och mest levnadsglada jag har hört talas om på länge.

Ja, min filternäsa ser ut som ett ljusblått litet tryne på halsen.
Jag andas fortfarande.

Luften är fri

igår sa jag till mina systrar :
Ta bort respiratorn.
Det var inte så att jag inte ville vara med längre.
Just då.
Dåliga dagar känns det annars stundtals så.

Jag ville se om min egen andning fanns där som förr.
Och efter en stund hörde man ju mina små kycklingandetag.
Vilken glädje!

Nu sitter jag här och skriver, utan respirator.
Jag har träffat en god lungläkare som sa att det är klart att jag ska andas själv så mycket jag vill,
och fått en liten näsa att sätta i det öppna hålet in i luftstrupen, så jag inte får allt damm och alla bakterier rakt in.

Jag är lycklig.

Dessutom har kuddfarbror från stockholm varit här.
Kanske har han lösningen på mitt och mina assistenters kuddproblem.
En enda kudde som får mitt huvud att luta mycket framåt fast jag ligger ner.

Jag fick prova en och ska få prova den vidare om tio dagar. Det verkade lovande.

Det här är en bra dag.
Trots allt.
Trots alla dåliga dagar. ,

Valet

Det var ju en riktigt intressant fråga jag ställde.

Jag ser mig själv sitta på en ödslig balkong i kvällssolen.
Framför mig har jag radat upp glas med olika goda drycker.
Men när jag bälgat, sippat, klunkat,
och det bara är slattar kvar,
då gråter jag

mitt liv är ingenting värt utan sitt sammanhang.

Bara så ni vet.
Gula villan och assistenterna blir perfekt.

Himmel eller helvete?

,Alternativ ett: jag tar ett flyg  till valfri ort på andra sidan jorden där det finns en bostad med hyran betald en månad. Jag får inte ha kontakt med någon människa jag känner eller har känt tills nu. Jag är frisk.
Alternativ två: om någon vecka flyttar jag hem och snart till ett gult hus där jag tillsammans med mina assistenter börjar ta itu med jobbet att få vardagen att fungera. Jag är mamma och fru, syster, kusin, kompis så gott jag kan.

Var är himlen och var är helvetet?

Jag har börjat dricka!

Morgon i sjukrummet.
Respiratorn puffar stilla.
Jag får mat och mediciner.
Nyss kan man faktiskt nästan säga att jag drack.
vi fäller fram ryggstödet så jag sitter så upprätt som möjligt.
En assistent fyller en spruta med två ml mineralvatten utan smak. Sticker in den i kinden och trycker ut.
Det känns äntligen som ett flöde, en pöl. Kanske rinner det mesta ut på hakan, men det är också en fröjd att känna. Jag kan svälja lite och inget kan komma i fel strupe nu när jag är ombyggd.
Ljuvliga droppar.

Jag missade Dobidoo igår.

Det heter inte så

Det heter inte bajsa.
Det heter sköta magen.
Ganska bra uttryck.
Det hörs liksom mer att det är ett idogt arbete. Som att sköta krukväxterna eller husdjuren.
Inget lättvindigt bajsande.
Jag sköter magen så gott jag kan.
Med mycket kemiska tillsatser går det.
Men när jag matar på med sondmaten, magen växer sig stinn utan att något kommer ut i andra änden, buken kniper om nätterna och jag får kväljningar av minsta lilla, då har jag misslyckats.
Jag har inte krkts sen nångång 1996.
förrän nu då. Nästan varje kväll en Liten sondmatsspya.
Lärorikt.
,I fredags skötte jag magen till Dobidoo. Med en assistent bredvid.
Man vänjer sig i sanning vid allt.

RSS 2.0