harpasione

Dubbel assistans dygnet runt kräver minst tio heltidsanställda assistenter. Fyra på natten och sex på dag och kväll, plus ca fem vikarier vid sjukdom och semestrar, och så några till för att täcka upp över sommaren.
Det blir nästan tjugo personer som ska vara hemma hos mig, och på och i min kropp, och som jag ska lära känna, och de ska lära känna mig och varandra.
Det klarar jag faktiskt!
Men jag märker att om det kommer många nya assistenter på kort tid, eller om det totala antalet människor blir för stort så avskärmar jag mig och då drabbar det alla assistenter, så det blir opersonlig assistans istället.
Samma sak när det kommer in en assistent som jag inte går ihop med. Jag tycker om och är nyfiken på andra människor, men jag kan ju inte gå ihop med precis alla. Det är ett fåtal av flera hundra assistenter som jag inte kunnat känna det minsta sympati med, och när de jobbar måste jag också skärma av på något sätt. Det är mycket obehagligt att släppa in en människa som jag inte tycker om, i livet och kroppen.
Jag förstår att för den som organiserar assistans känns det effektivt att assistenterna är inskolade och jobbar hos flera kunder. Då kan man ju lätt omfördela assistenterna vid sjukdom och semestrar.
Men det skulle bli orimligt många assistenter för den som har dubbel assistans dygnet runt.
Det tänker de nog på, alla kloka assistansanordnare!