Tråkigt? Jag?
Jag har förstått att man skulle kunna tro att jag har det tråkigt på dagarna.
Det har jag inte hunnit.
Sover på morgonen, äter långsam frukost, läser tidningen, sitter i soffan med datorn i knäet. Det finns ingen ände på vad man kan göra med datorn.
Kommunikation, TV, skrivmaskin, kortspel och kommunikation igen.
Dessutom fylls tiden upp av allt som går mycket långsammare än förut.
När det tar minuter istället för sekunder att ta tandkräm, dra upp byxorna, värma en kopp kaffe eller förflytta posten från hallgolvet till skrivbordet tänker jag att jag är faktiskt friställd från förvärvsarbete åtta timmar om dagen och gör knappt något hushållsarbete alls så det här måtte jag väl ha tid med.
Sedan tar den fridsamma ensamheten alltid slut fortare än man anar.
De kommer hem en efter en.
Då kan vad som helst hända.