Middagsvila


Svag doft av hyacint.

Adventsstjärnans gula sken i skymningsfönstret.

Stilla ljud från stora barn.


Fäller permobilens ryggstöd bakåt. e

Tiltar hela stolen bakåt,

fötterna upp,

en kudde stoppas under benen.

Nacken vilar skönt mot nackstödet.

Ligger armarna skönt så här?

Filt också?

Ja, en filt också.


Jag har letat fram det missade avsnittet av radioföljetongen på datorn.

Snart strömmar Göran Tunströms röst in.


Göran Tunström är död.

Likväl läser han sin bok "Juloratoriet" för mig.


Ibland avbryts han av Juloratoriet.

Det som Johan Sebastian komponerade.

Johan Sebastian är också död.


Liv sprejas ut som tallbarrsdoft i en gillestuga.

Somt landar och begravs i heltäckningsmattan.

Annat virvlar uppför trappan av furu.

Snusas in i en näsa.

Krockar och reagerar med en citrondoft från badrummet.

I tid och evighet fortsätter tallbarrsmolekylens atomer.


Bachs Juloratorium har nått mitt öra efter 258 år.


Liv vävs samman med liv

genom tid och rum.


Man får vara med en stund,

och komponera.

#1 - - ulrika:

det du komponerar, vardagliga betraktelser, glädje och sorg, vemod och hopp omvartannat tål nog at tläsas och att fundera över om 258 år oxå!!!!

#2 - - Kattis:

Låter som livskvalite............

Kram på dig