Hur brett måste man le för att räknas som glad?
Jag ska åka till Stockholm.
En natt på hotell.
Det är krångligt att resa.
Lite som när man fick barn och skulle ut och åka.
Det krävs förberedelse, rätt grejor och rekognosering.
Varje resa är en övning inför nästa.
Vi ska se och höra Gunhild Carlings Jazzvarité i Berwaldhallen.
Gunhild säger alltid,
i alla fall de två gånger jag har hört henne,
-Ni är den bästa publik vi har haft på... 15 år!
kanske hon drar till med.
Då blir man glad,
fast man kanske förstår att hon alltid säger så.
Det finns artister som börjar sina uppträdanden med att anklaga publiken för att inte se tillräckligt glada ut.
-Är ni glada?
-Jaa! skriker (nästan) alla då,
men det är oftast inte nog utan det måste upprepas några gånger.
Jag avskyr det.
Spela bra musik istället så blir publiken glad.
Det gjorde de sen.
Alla hade vi rytmen i blodet.
Lycka till med din resa till Stockholm och konsertbesöket. Hoppas att även vädret tar en positiv vändning. Några riktigt strålande höstdagar i huvudstaden önskar jag att du får. Låt inte eventuella krångligheter ta bort glädjen.
Ha det riktigt skönt och stor kram.