Omild sång
Jag har lyssnat färdigt på Linda Olssons bok "... sjunga dig milda sånger ".
Det var lite spännande när de berättade om sina liv.
Men mot slutet stod deras
saktmodiga,
förnumstiga,
humorbefriade samtal mig upp i halsen.
Den gamla kvinnan hit och den gamla kvinnan dit.
Vedspisar och pannkakor.
Och allt detta vin?!
Varför gick de aldrig till glasinsamlingen med alla flaskor?
Eller fick fel på bilen?
Varför gjorde de aldrig något riktigt?
Jo, de åkte och köpte en baddräkt,
och då var den dagen så fantastisk så det måste bli hennes nya födelsedag!
Passade på med ett glas mousserande då också,
innan de satte sig i bilen och körde hem.
Du känner inom dig när du är redo.
Huset behöver kärlek.
Som att läsa för mycket Marianne Fredriksson.
Men,
alla ni som jag känner och respekterar
och som tyckte om den här boken:
Jag skyller på den hest knarriga uppläsarrösten.
Om jag hade läst med ögonen hade jag kanske tyckt som du.
Håller med dig, fast jag läste med ögonen. Den där gläntan i skogen med mjukt gräs fick mig att tröttna; att den fortfarande var en glänta mitt inne i skogen, bevuxen med mjukt gräs, 50 år senare. I min värld växer sådana gläntor igen, och nya uppstår på andra ställen. Men man ska kanske inte ta det så bokstavlgt...