Musen
Vi såg en liten mus när vi var ute på promenad.
Det var en sån där mållös promenad,
bara för att gå.
Som en dammtuss som rullade i vinden
sprang musen.
In under en buske.
När vi kom fram och kikade in
så satt den kvar.
Den minsta mus jag nånsin sett.
Kroppen knappt större än en humlas.
Långa bakben.
Och den bara satt där.
Hon tog till och med en liten kvist och petade på den.
Vi tittade länge.
Det var en upplevelse
som jag ville uppleva.
Jag ville se en liten liten mus
som stannar under en buske.
Sen kom det en trollslända
just precis när den älskade huvudpersonen i min ljudbok
skulle avrättas.
Jag blundade och lyssnade i solen
och det vibrerade på min arm,
den arm jag inte ens kan rycka till med,
vilken tur.
Jag tittade upp och såg trollsländan,
jag älskar trollsländor,
med ett blodrött streck längs bakkroppen
medan Maryam dog i boken.
Jag rös lyckligt.
Det var hon.
Det var en upplevelse
som jag ville ha.
Jag tänker att det gäller att inte rycka till för minsta lilla.
Det gäller att ge sig ut mållöst
och hålla ögonen öppna.
Sånt som man vill kan plötsligt hända
och man kan missa det.
Jag har läst samma bok som du. Och jag förstår att upplevelsen utomhus förstärkte bokens innehåll. Det påminner mig om i somras, när jag lyssnade till någon sommarpratare och sedan även råkade höra reprisen. Då kunde jag exakt återuppleva tillfället när jag hörde det personen sa första gången jag lyssnade. Sinnesintryck kan vara märkliga. Det är säkert så att du tar in ännu mer än vanligt (och det vill inte säga lite) när du nu har svårare att uttrycka dig. Det kan vi lära oss av lite till kvinns och mans och du hjälper oss så bra att fokusera på väsentligheter. Tack för det!