Halvårsbokslut

Nästan halva året har gått.

Igår satt jag på skolavslutningen och snyftade.

Det var min son som tågade in iklädd kavaj till tonerna av The final countdown.


Jag lider av något som förmodligen heter något med affekt och störning.

Affektstörning kanske?!


Fast egentligen känner jag ju vad jag alltid känt,

bara att något slags tillbakahållande muskler förtvinat.


Blir jag rörd brister ansiktet och tårarna rinner.


Vill jag kontrollera själva känslorna kan jag alltid som vanligt stirra på något intetsägande och tänka på döden.


Rörd blev jag.

Precis som jag spått.


Jag äter fortfarande

och jag har inte fått lunginflammation!


Stor son kom hem från lång resa och kramade mig.

Liten son fyllde år och fick en del önskningar uppfyllda.

Pizzaälskaren bytte favoriträtt så ingen pizza i gräset.

Tulpanerna blommade praktfullt och jag tittade mycket.

Inga strumpor på marknaden men tunnbröd.


Ljuset och värmen kom.


Nu är det sommarlov.

Om två år tågar nästa barn.
Då vill jag sitta där
med eller utan affektstörning.

#1 - - Irving:

Vet du, jag har alltid avundats dig den där självkontrollen. Du skriver ju själv att du känner det du alltid känt, men att de kontrollerande musklerna förtvinat. Själv har jag inga känslomässiga kontrollerande muskler. Tyvärr. Jag gråter när jag blir rörd. Eller ledsen. Eller ser ett sorgligt program på tv. Mina barn brukar sucka och säga att nu gråter hon snart när de märker om en scen tänker bli känslig. Sambon tar det med ro och klappar lite på mig. Omvänt skrattar jag också om jag blir glad eller ser eller hör något roligt. Ibland kan jag önska att jag hade ett filter så jag kunde välja vad jag ville visa. Men jag funkar inte så. Du ska se att du vänjer dig du också. "Man vänjer sig vid allt" som du sa en gång när jag fick nya glasögon. Minns du det? Kram

#2 - - ylva:

Självklart kommer du att sitta där, rörd och rosig.

#3 - - Jenny:

skönt att fler gråter. Jag gråter fast det inte ens är mina barn som går där. Jag får väl säga att jag grät lite för ditt då. :)



Affektstörning....jamen tur att du äter litium då :)

#4 - - cruella:

Håller nog också på att tappa musklerna som håller fejset på plats. Det är så mycket i dessa dagar. Skolavslutningar för stora och små, storsonen upplever sin första kärlek, det springs ute på nätterna... och jag oroar mig och sover för lite.



I morse passerade jag en falsk-, jag menar dragspelare i tunnelbanan, och han spelade lite vingligt något som kanske lät som Avestaforsens brus. Jag grävde fram några spänn och älgade uppför trapporna som vanligt - och började gråta uppe på gatan.



Ingen aning om varför. Och jag skulle sjunga om en kvart och hade inte råd med värkande hals. Då får man andas in genom näsan och ut genom munnen och tänka på något beige.



Lättrörd. Ingen störning.

#5 - - ulrika:

grät jag med då Heddis slutade sexan, grät inte för att Yol. slutar trean- hoppas på bättre pedagoger då coh spar de tårarna!Men jag snyftade hos frisören då lilla O fick sin första

" stortjejsfrisyr"!! Grät då mina elever gav mig blommor...är nog himla lättrörd egentligen:)Det stör mig att jag tåras när jag blir riktigt arg- effekten går förlorad då , som om jag blir arg på min chef och så rinner tårarna...skulle M bestämma så är det för att jag är störd ( så där störd som vi mammor automatiskt är ???)puss på pannan, såg dig i vimlet igår men var på andra sidan i den alltför fulla salen!/U

#6 - - Franck:

Hej! Det här är Francks lillasyster. Jag gråter nästan ohämmat vid Den blomstertid nu kommer (ståendes på skolgården). Och när jag tänker på sorgsna saker (som att människor slutar älska varandra eller att barn inte är älskade). Musik kan få mig att gråta (fastän jag var glad eller åtminstone som en Irländsk Setter innan). Men det är väl OK, gissar jag. Jag klarar ju av det. Måste någon annan klara av det?



Nä, jag skämtade. Jag är inte Fs lillasyster. Ärligt.



Och yngsta dottern som ropar om och om igen (från sin lilla säng) sa, när jag gick in för femte gången, med gråt i rösten att "Pappa, nu har solbarnen (sexåringarna) börjat på skolan" och så pratade vi lite om det. Det kan också få mig att bli tårögd. 'Gråtmild' är ett speciellt ord, varför är det en negativ klang i det (fast inte så farlig)?