Grön
är min favoritfärg.
Finns det gröna kistor?
Nej, jag tänker inte ägna tid åt kataloger med likkistor i olika kvalitet och prisklass.
För övrigt tycker jag att Michael Jacksons begravning verkade trevlig.
Nära och kära och bekantes bekante som spelar och sjunger.
Så, nu var det arkivet fullt.
Om jag skulle dö före dig alltså.
Kanske inte gröna kistor men ett grönt bårtäcke? OM du nu skulle dö!
Jag skulle också vilja ha en begravning fylld av sång och musik. Kisttäcke är inte så dumt, för då kan man köpa den allra enklaste kistan. Men det är skönt att ingen av oss vet så mycket om morgondagen...
Begravningen av Sven Wollters hustru Viveca Seldahl gjordes till en fest på Nalen! Alla fanns där som var hennes nära och kära, filmer och videosnuttar visades, de sjöngs och skrattades och det hela handlade om hennes rika LIV, inte de sista sekunderna då sorgen tar över. Så skulle jag vilja ha det om även jag dör en dag?
Låter det så nu? Tja, man vet ju aldrig.
"Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. De besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta."
Tell me about it... Vi blev tagna mått på lite till mans förra lördan (jordbävning i Chile för dem som inte vet var jag bor). Vad fullt upp de måste ha nu, i dödens skrädderi. De syr och de syr...
Det där var Tranströmer förstås. Äras den som äras bör.
Ah, och så om grönt:
Jag delar den smaken. Neruda, som jag annars inte är så förtjust i, skrev alltid med grönt bläck och påstod att det är kärlekens färg. Det kan nog stämma.
Det är också läkedomens färg.
Min syster och svåger (konstnärer) målade vår mammas kista blå som en himmel och ett hav och det var inget underligt alls med att vilja göra det.
Hörde på radion igår om författaren Mia Berner som begravdes i en knallröd kista.