Jepp - tror att det är liksom vitsen - man bara är, inte gör, inte tänker, utan bara är. Vilket sanerligen inte är så "bara"... Lycka till med knipandet i det tråkiga nuen och med varandet i de goda dito !
Oj oj, Owe vet inte vem han stungit haver. =)
Ja du, den var inte rolig. Owes låt alltså. Lär komma att kasta en skugga över Gun och Dagny och allihop hädanefter. Har väl aldrig jätteälskat Owe Thörnqvist iofs, men...
Jodå, nuet ska man visst fånga. Som på ett klisterpapper. Man gör sig klisterpapprig liksom, nuet blir kvar. På nå vis. Eller som ett slags dubbelexponering. För man måste ju släppa taget och låta det tiden flyta vidare, ocks, ju.
Nån har kanske en bättre teori om hur man bör bära sig åt?
Mitt sista stora nu var i början av september. Jag skulle plåta ett bröllop och hade flow. Allt gick hem. Brudparet helt underbart och roligt, det slutade med att vi åkte tunnelbana till deras hotell. De i brudkläder, jag fick plåta det. Och på kvällen ett Santiago fullt med härligt folkliv; allra sist dansades det Queca Chora (urban folkdans) och dracks rödvin i en park, säkert 200 pers, de flesta unga vuxna. Stunden blev kvar som ni hör. Fast förstås varade balansakten bara en liten stund och redan nästa dag började jag ställa till det för mig och fick ett par rätt besvärligt månader. Nu känner jag mig beredd på nästa Stund; och ett snäpp klokare tror jag baske mig att jag har gått och blivit.
Medlingen idag? Hon dök inte upp. Eller jo, men en kvart för sent. Då hade jag gått. Missförstånd. Men jag ska möta hennes advokat imorgon istället. Då reder vi ut det. (För följare av den chilenska följetongen.) /Mattias
Jag tycker Owe har gjort en hel del bra musik och han är ok.
Intressanta kommentarer i förra inlägget som jag nyss läst. Har inte hunnit kommentera så mycket nu men läser ju allt! Visst är det bra fånga nuet men det glöms ofta bort också jag är inte bättre själv. Försöker tänka till och inte bara längta till nästa grejer. Nu i juletider är det ju bara en massa stress tycker jag, försöker inte hänga på det själv, men man kan fundera på hur många som njuter nu och när julafton väl kommer ja då är det som en propp dras ur. Själv brukar jag alltid tänka, var det bara för detta folk stressade halvt ihjäl sig, tja, en del kanske faktiskt gjorde det! Fast vi försöker njuta på julafton i vår familj men sammankomsten med släkten sen på eftermiddagen är inte så himla kul bitvis. Funderar på att hoppa av det där och fira själva, men... i år blir det väl också.
Man behöver kanske inte "fånga" nuet, bara en stund låta bli att tänka på det förgångna och framtiden. Men en rimlig förutsättning är att man inte plågas. Hoppas assistenterna läser din blogg.
De första raderna är en riktig, riktig käftsmäll. Tack!
Jag tänker litet så efter flera år utan vettiga nun,om man skulle börja tänka efter! och nästan alla saker i världen att vara avundsjuk på! att jag inte längre alls kan jämföra mitt liv med omvärldens dito,inga ögonblick heller.Jag försöker att inte tänka på hur jag har det så är första etappen gjord,inte ha några krav längre heller(låter konstigt men är fruktansvärt sant),glädja mig åt saker som fortfarande är möjliga och intressanta(som lära sig nytt,tänka på ett nytt sätt,göra inre lugnande resor,kommunicera via datorn som här)Jag förstår att det är frustrerande när kommunikationen med omvärlden omöjliggörs;har du speciella blinkningar som meddelar assistenterna om datorproblem/kommunikationsstörning?När jag läser att de flesta nun vill jag inte alls fånga så tänker jag automatiskt(som när jag var frisk,och kunde åka och hjälpa!):nu måste jag till Harpasione,hon behöver flera bra ögonblick!Men nu har jag inga bra själv heller kvar så det skulle bli den blinda hjälper den halta att hitta fångbara blinkande stunder.I fjol var jag avundsjuk på dig som hade en julgran att titta på från sängen din i juletider,det kändes så barndomsmysigt och juligt!Så du förstår var du har mig!Det är egentligen en massa som jag skulle kunna byta med dig,men vi tar dem någon annan gång.Jag är nästan hundra på att du inte ville byta!Vi får nog tänka på t.ex. Aristoteles:
Den som är sparsam men också generös
undgår både snålhet och slöseri.
Den som är försiktig men också modig
undviker både feghet och dumdristighet.
Jag gillar egentligen allt oftare sådant som känns fint och klokt och ödmjukt mot livet,som förmedlar att vi är så viktiga för varandra(precis som du har sagt!) och jag märker alltför ofta att jag har mera att lära än jag trodde jag kunde i början när jag trodde att jag nästan kunde allt!Som min systerdotter efter några terminers engelska trodde att hon inte behövde läsa mera av det ämnet:erövra andra språk typ latin,spanska.Yngre generationerna tror att de kan allting när de är elva år för att de har kunnat använda datorer och telefoner före sina föräldrar.Vi var ju också kloka men inte i närheten av dagens tonåringar,känns det som!
"Leva i nuet" är nog till friska människor med tio bollar i luften samtidigt så att de skall upptäcka minuten innan tvättmaskinen stannar ,och njuta!!Han som skojade om det dog ju på scenen av en hjärtinfarkt så det kanske är bra när man ratar sina ögonblick,inte hetsar;behöver inte köra bil,prata i telefonenen,dricka kaffe och skrika till sina och andras barn samtidigt!Jag blir faktiskt litet extra andfådd när jag tänker på jäktandet nuförtiden.Ni som lever i det reflekterar säkert inte alls:farten har liksom bara ökat utan att man har tänkt på det.Så min livsstil skulle kunna heta "slowliving","fuck the bloody moments-die hard(at last)"-för att låna PCC-besläktade uttryck från mitt verkliga liv till det virtuella här och nu.Nu skall vi inte vara sådana(som Mattias brukar säga!).
Vi håller andan inför avgörandet i den chilenska följetongen,och önskar lycka till!Och Harpasione:jag (och vi)är med dig hela tiden om det är OK,du är med mig känns det som vare sig jag vill eller inte.Då bär vi(och alla här på bloggen)varandra vart vi än går,och det blir inte så många fotavtryck på sanden efter oss!/Kram till alla från Taran
Du är verkligen en otrolig människa med en stor förmåga att inspirera och ge oss rejäla tankeställare. Vad heter din bok och var kan man köpa den?
Här är boken: http://webbshop.verbum.se/verbum/author_details/?sort=author&search=Jansson%20Tina&ec_item_8_id=098143dc-0cc7-4061-90d2-9812f90d70cf&wildparam1=name=J*
Om den skitlånga länken inte funkar: "Om det bara var jag" av Tina Jansson, Verbum förlag.
Hoppas På Spåret bjuder på åtminstone ett bra Nu ikväll!
Tack Ylva L :)
Att krampaktigt fånga alla nun, det är att hamna i samma dike som att bara stressa framåt eller bara älta det förgångna.
Att desperat tänka positivt och aldrig möta sin sorg och saknad, det kan vara lika osunt som att bara gnälla.
Som du säger, de stunder då man verkligen är lycklig, då tänker man inte på att jaga och fånga. Då lever man bara.
Minnet av en lycklig stund kan vara det som lyfter en igenom ett hemskt nu. Precis som drömmen om ett fint ögonblick i framtiden kan var det.
Lev och våga känna. Så missar du inte lyckan när den kommer. Den behöver inte ens fångas då i de stunderna. Den kommer frivilligt och vill njutas. Men den låter sig inte låsas in.
"Att nuet är allt vi har". Det ligger något i det, men det är inte hela sanningen. Allt vi har varit bär vi inom oss och vi är alla våra åldrar. Jag tror till och med att vi är eviga.
Ibland får vi en flyktig kontakt med vår evighet bakåt och framåt, och de möter nuet. Vemod och längtan och lycka. Nu.
Sista dagen att lyssna gratis på "Så mycket bättre" med E-types sånger och t.ex. på Lalehs hyllade och vackra tolkning(skall försöka lägga länken här)
www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=laleh_-here_i_go_again
E-type sade om Laleh,att hon skulle ha på sig en T-shirt med texten:Jag sjunger inget jag inte menar.
Jag tror att jag också "jättegillar" Laleh,som Mattias(och väldigt många andra också,verkar det som!)Här var det ju litet gigenartoner och dem är jag litet svag för annars också.
Hur har det gått i Chile?Bra hoppas vi!
Lisa har ju helt klart författarämne,tycker jag.Texten nästan lät som musik.Fast det är tur att alla här får sjunga med den röst de har,då kan jag också fortsätta skriva;)
Själv förbigick jag med tystnad Tinas många plågsamma nun. Vet inte om jag borde ha gjort det.
Taran: Ja det var en bra text av Lisa. Inte utan att Tranströmers tidstankar kommer upp, fritt ur minnet: "Tiden är inte en rak sträcka utan en labyrint. Och om jag lägger örat mot väggen kan jag höra mig själv gå förbi där på andra sidan." Själv känner jag mig ganska befriad från mitt förflutna, men det är förstås bara delvis sant. Självklart finns det få saker som påverkar mitt sätt att vara mer än det jag har genomlevt. Ändå tror jag att det går att leva ett nästan bara framåtriktat liv, utan släpankare. Fast helt säker på hur jag menar är jag inte.
Än såpan då? Jodå, vi hade ett riktigt bra samtal exfruns advokat och jag, och hon tyckte till och med att det var ett anständigt erbjudande jag kom med. Det känns mest som en tidsfråga nu, innan vi sätter punkt för vårt gamla groll. Tack Taran!
Annars dåliga nyheter du kommer med om så mycket bättre, för det betyder att jag kommer att missa programmen nästan helt. Fast det gör inte så mycket, det är nästan bara Laleh som intresserar mig av årets gäster. Och i viss mån Tomas Ledin. Vilken skillnad mot ifjol; inte bara att jag kan se de klippen på youtube utan också att det var helt underbar artister och möten! Jag tittade på de häromdan bara; som Lill-babs lyser när söta Petra sjunger "Leva livet"! Och jeansjackan Plura verkar ha blivit superbundis med popjesus Di Leva! Med mycket annat. /Mattias
Du är klok du. Och många av dina kommentatorer också. Ofta avstår jag att skriva här för det känns som att så mycket är sagt redan. Men läser det gör jag. Owe Thörnkvist är inte bara rasist. Han är otrevlig också. Jag jobbade en gång för länge sen på Scandecor i Uppsala, som receptionist. En dag blev jag utskälld av en gubbe som insisterade på att få träffa direktören för det hele nu och bums och på momangen. Trummade ilsket med håriga fingrar medan jag ringde och frågade direktören om det passade sig med besök. När jag vänligt frågade gubben vem jag kunde hälsa direktören från blev hans skogstokig för att jag inte kände igenom honom. Gissa vem!
Laleh finns på Youtbe!Ratta dit själv Mattias och lyssna på "Here I come again".Varje avsnitt av Så mycket mera finns ju på tv4play en vecka efter gratis(nu);jag vet inte om vi menade olika saker?!
Barndomsminnen är väl litet "heliga" utan några stämpel på dem,har man gillat så har man?!Man kan ju inte veta om man själv blir skinhead eller rasta senare;jag har tyckt att Thörnkvist ser litet läbbig ut men är folkkär?!
Klyschor i all ära, om att fånga dagen, räkna de lyckliga stunderna blott o s v. Men jag håller med dig - det enda vi har är NU! Varenda en av oss. Faktiskt.
Härligt klipp Taran! Nej, fyrans klipp är låsta i utlandet. Rättigheter åberopas. Inte mycket kommer upp på youtube heller som ifjol. Kanske bara Laleh som är värd att läggas upp? /Mattias
Åh, vad förvirrat...jag har ju aldrig sett skymten av Owe! Det brukar inte finnas så många Ylvor. Jag trodde det räckte med L som signatur, men då slår jag till med La framöver. Så får du slå till med Li - var det inte så? I så fall icke att förväxla med Astrid Lindgrens sagofigur Ylva-li....
Jag tänker fortsätta tycka om när M & P sjunger Gun från Dragarbrunn, men om Owe är rasist och otrevlig så går han fetbort.
Äh, jag lyssnar på Owes låtar ändå. Ingen är väl fullkomlig i sitt sätt så varför göra en stor sak av det. Otrevliga kan vi alla vara, det är ju inte bara artister som kan vara diviga.
Brukar det inte finnas så många Ylvor,ca 10 000.Det är väl många!Nu har vi ju tre stycken aktiva Ylvor här,kanske finns flera som inte kommenterar!Do re li la....mi jo ha,ja;Det blir många toner att hålla reda på,tyckte väl inte att Li lät riktigt som La.
Mattias:Laleh släpper ett nytt album i januari:"Sjung".Man kanske skall slå till nu när man blivit en fan!Fint att det börjar lösa sig med den gamla tvisten också:alla kommer att bli gladare och lyckligare!?Man skall ju inte somna som ovänner,ni har sovit länge med grollet.Det kommer nog att kännas härligt när ni är överens,tror jag.
Jag glömde ju säga till Harpasione att du bär mig också:Hoppas det inte är därför det är knöligt hos dig!!!Jag hoppas att jag skojar nu.Och jag hoppas att du sitter bra,dina ögon tindrar och du känner dig till freds!För så här önskar jag att vi kan prata länge till(speciellt du pratande!);det finns väl inga pumor där du bor heller?Här finns bara lilla Selma,en miniminiminipanter och hon är väldigt kärvänlig mot alla.Ville bara säga det om bärandet,det har Franck också sagt tidigare och det lät så fint,nästan lika fint som det känns.Hoppas att din börda också känns lättare!/Kram
Fånga nuet? Hur man än försöker så glider det bort. Nu och nu och nu och nu är bara borta. Hela tiden. Vart tar de vägen? Tur att man slipper vissa av dem, andra ilar till ibland. Glad-ilar. Gott nog?
Ove Törnqvist; kanske är som de flesta av oss. Det finns både horn och hjärta. Den skola jag jobbade på fick ett miljöpris av honom som innebar att ca 15 elever och ett anral vuxna fick åka på studieresa till Island. Veurkligen ett uppskattat och välförtjänt pris!
Ja "Sjung" får jag allt försöka ha med mig hem i bagaget, tack för tipset Taran. Alltid trevligt att höra om Selma också.
Svar till Lotta hur man fångar nuet. Det finns nog många sätt. Men själv kände jag mig särdeles avskärmad från det där riktiga som tydligen ägde rum därute nånstans. I min gröna ungdom. Så jag tog råd av Werner Aspenström, som skrev så här i en dikt som förresten handlar om precis den känslan ("När din syster kommer på besök talar ni om syrener som om det vore en utdöd växtart och inte varje juni blommade på nytt"): "Du måste öva dig på det verkliga, inpränta orden ett efter ett. De ursprungliga orden, de ursprungliga tingen." Vilket jag tolkade som ved- och vattenbärning och såna saker. Tramp i grus på väg till avlägsen brevlåda. Jag bodde på landet; förde naturdagbok, ritade hästar, kottar, isformationer och sånt. Faktiskt hjälpte det! Jag bröt mig ur isoleringen och sen dess har jag haft lätt att fånga nun. Vilket jag alltså inte alls kunde dessförinnan.
Nuna glider inte bort! De blir kvar. Min tidsupplevelse vid dryga fyrtio års ålder är sådan att åren visserligen svinner snabbt, att ungarna snabbt blir stora och sådär, men att jag samtidigt har nästan oändligt gott om tid; så många nun innan det nog är dags att kliva av. Jag hade ett helt nyss förresten; körde bil på mörk motorväg med sovande dotter vid min sida och skön musik ur radion. Jovisst, tiden skyndar vidare, men nuet blir kvar! Som en skimrande såpbubbla stiger den mot nunas hav nånstans och förenar sig med alla de andra. Nuna. /Mattias
Harpasinone. Då och då, t ex när livet visar sig från en sämre sida, går jag in på din blogg och får perspektiv och distans.
Dina rader är lite av terapi och eftertanke, och väldigt mycket klokskap och känsla.
Du betyder mycket, hoppas att du känner det.