Om luftmassor

Helt plötsligt kan något man vetat länge bli en insikt.

Man förstår.

Det drabbade mig en dag gällande luftmassor.
Jag insåg, där ute i luften, att faktiskt luftmassor flyttas.
Vind ÄR  luftmassor som flyttar.
Den luft jag andas idag drogs in och ut i några ryska lungor så sent som igår kanske?
Hur mycket byts ut egentligen? Blir det kvar lite under buskarna, av den gamla luften?

Luften vi har haft ett tag nu tycker jag inte om. För fuktig.
Luften idag var lite bättre. Jag ser bättre med torrare luft.
Därför det blir av att skriva.

Vilken är din bästa plötsliga insikt?
#1 - - Frun:

Jag insåg ikväll att sommaren bår både vår och höst i sitt hår. Lärkorna sjöng över gulnande vete samtidigt som jag hörde syrsorna för första gången i år. På något sätt förstod jag att allting existerar samtidigt, om jag bara är lite mer närvarande.

#2 - - eva:

En natt i Sinai. Det är så tptalt mörkt. Stjärnor i mängd gnistrar över oss. Vi ser mot horisonten, vi får veta att DÄR, det är Orions bälte. Men - det är bara en stjärna... Vi står stilla och ser, och ser - och en stund senare syns den andra stjärnan i Orions bälte. Och vi står stilla, och så syns den tredje stjärnan. De har kommit upp över horisonten - nej, klotet har vänt sig, långsamt snurrat framåt neråt. Där nere ligger stjärnorna i Orions bälte. (Hela Orion ligger mer än han står, som det ser ut på vår nordliga himmel).

Och jag KÄNNER att jorden vänder sig i världsrymden, medan jag står på den och ser ut i djupet.



#3 - - Gudrun. G:

Att vi bara finns i ett sammanhang hur duktiga vi än är. Att bli bekräftad att det betyder ngt att jag finns, överhuvudtaget. Jag har vetat, men nog inte förstått.

#4 - - Mattias:

Efter att ha läst om evas kom jag på att min bästa nog också är en stjärnhimmelinsikt. Samma natt som Obama vann presidentvalet. Jag var ute under stjärnorna, tog en rök - brukade göra det då och då på den tiden. Hade fått kläm på det här med manligt och kvinnligt, yin- och yang. Och med den insikten i bagaget, med oklar koppling till Obama: insikten under stjärnorna att det är samma sak med stort och smått, nära och fjärran. Och att universum sålunda är nära och intimt, i kraft av sin väldighet!!! Att vänliga stjälar går förbi därborta, alldeles helt inpå - strax bortom de fjärmaste galaxerna.



Men sen handlar det ju egentligen mindre om vad man begriper än om hur man begriper det. Egentligen allra mest om det. Jag vet så väldigt mycket som jag egentligen inte begriper. Jag har alla svaren, nästan. Men begripa?? Det är något annat! /Mattias

#5 - - Åsamamman:

Att LIVET GÅR VIDARE....

Vad som än händer, så går livet vidare.

Även när man tycker att någon annan borde....

Ana, Se, Känna, att något "avgörande" hänt.

SÅ GÅR LIVET VIDARE !

#6 - - Mattias... hrm... igen...:

Jag är en dålig bagare, bildligt talat. Jag glömmer visst alltid lägga jäst i degen, måste jämt komma tillbaks och försöka få in den i efterhand. På någe vis. Fast det sällan lyckas särskilt väl.



"Det här med manligt och kvinnligt, yin och yang" skrev jag, som en sådär fullkomligt självklar självklarhet. Vad jag menade var följande: Den manligaste mannen är just det i kraft av sin kvinnlighet. Den kvinnligaste kvinnan är just det i kraft av sin manlighet. Tänk efter, om du inte redan har det klart för dig! Den manlige bodybuildern bygger och bygger på sina muskler och blir biffigare för var dag som går. Men när han vänder sig om för att betrakta sin välformade stjärt... Ja då gör han det med en kvinnlig åthäva! Medan gauchon, den sydamerikanske cowboyen, som ägnar sitt liv åt hondjur och deras behov, liksom ungarnas - ja de framstår som det manligaste av de manliga, åtminstone på den kontinent där jag bor.



Motsvarande med kvinnor förstås. Pippi beter sig som en pojke. Ingen är tjejigare än hon.



Om man tar till sig hela den erfarenheten och sen tillämpar den på allt vad livet har att bjuda... Ja då är man nog taoist... Hursomhelst, då kan man plötsligt slås av hur intimt och ombonat det väldiga universum i själva verket är, eller måste vara... just därför att det är omättligt stort! Schysst känsla!



Fick jag in jästen i degen nu? Nå men verkade den då, fast bullen redan var bakad? /Mattias

#7 - - Gise:

Att det enda som betyder något och som håller ihop allting är kärlek. Kärlek till stjärnan, rymden, degen. Kärlek till dig Mia!

#8 - - Skramlan:

Insikter, tja, finns massor för mig. Det är livet nu och tidigare och kommande liv, att det finns mycket som är outforskat med mera. Insikten att jag ska vara glad för småsaker som händer typ solen skiner, tvätt som har hängt ute och luktar gott, sitta och fika och snacka, ja listan kan göras oändlig. Att få stiga ur sängen varje morgon är ju fantastiskt!

#9 - - Maria:

Insikt: Att när vrede och besvikelse rinner av mig och ersätts av kärlek och förlåtelse, så är det så stort. Eftersträvansvärt men går inte att framtvinga. Kanske inte ens går att öva på. Fast jag tycker det har blivit lite lättare med åren för att jag minns att det har hänt då och då.

#10 - - Gnusse:

Min senaste insikt är att människor inte kan flyga. Verkligen INTE kan flyga. Trots att vi sedan en tid flyger och flyger - så kan vi inte.



puss Gnusse

#11 - - Några till...:

Varför det blir mörkt om natten fast universum är proppfullt med stjärnor, t ex:



http://www.youtube.com/watch?v=FXliM19h6YI



BBC at it best... /Mattias

#12 - - Ylva L:

Bästa vet jag inte, men min senaste insikt avslöjar samtidigt hur otroligt dålig och okreativ bilförare jag är. Rätt många blockeringar i vägen.....men blev i alla fall mycket lycklig när jag nyligen såg att grannarna TRIXAR när de kör in i garaget. HA! Plötsligt förkortades lärotiden med ungefär 100 inkörningar. Jag hade ju bara lärt mig av mannen, som kört buss i Göteborg, och inte sagt annat än att man ska ta det i en sväng och satsa på grannens bil, men svänga av när man är en millimeter ifrån, typ.



En vardagsinsikt som besparat omvärlden många svordomar (de omvärlden=barnen fick höra innan räcker för flera år)

#13 - - Amalia:

kommer du ihåg mig? Amalia Ragnars dotter. Jag tycker otroligt synd om dig, jag kommer ihåg då din sjukdom började bryta ut och du satta och läste med en hand för andra anden kunde du inte röra så bra, sen blev det bara värre och värre. Du ligger så nära döden varje dag men du står emot ändå. Dina barn hur mår dom? du får ha det så bra Tina, jag tänker på dig

#14 - - Francke:

Vad är en insikt? Som du säger är det väl förståelsen av något, kanske plötsligt, som vi bara anat. Men vad är en insikt, som inte leder till handling? Är det en insikt? Nu var det ju inte det du frågade efter. Jag vet inte så här på rak arm vad min bästa plötsliga insikt är, men en av de senare är att byta religionstillhörighet (väl inget man gör sådär värst ofta, men jag har faktiskt gjort det en gång förut) och jag tog klivet hem, helt enkelt. Det var nåt jag plötsligt insåg och skickade mina brev. Så det var iallafall en insikt som ledde till handling (viktig för mig men sannolikt fullkomligt oviktig för de allra flesta andra; men är det skillnad på insikter som berör fler och insikter som bara berör mig?).

Tack för din dagsedel om något så oväntat som luftmassor (har aldrig tänkt på att kika under buskarna efter rester av gamla luftmassor!). Det har vi ju gott om!

#15 - - Francke:

Nu kanske någon tycker att handling alltid är att ställa sig upp och gå (fick en insikt om hur min text k u n d e tolkas), men med handling menar jag precis vad jag gör nu t ex, skriver. Inser att handlingsutrymme kan vara olika, men en del av mitt handlande kan jag låta andra göra åt mig, om jag nu inte kan själv. Nu satte jag till lite annan jäst, men texter har väl alltid lite vildjäst i sig, för att använda Mattias formulering? F ö så menar jag att tolkning/tänkande är en handling (Skinner var också inne på det) och tolkandet av något sagt är inte självklart utan kan ske enligt flera principer; vad jag själv lägger i det, vad det gängse språkbruket avser med det och vad jag tror att sageskvinnan/-mannen menat med det. Det finns säkert fler principer/perspektiv på detta, men i sena natten dyker det inte upp fler hos mig. Nu är mitt tänkande begränsat helt enkelt. Godnatt.

#16 - - Carina:

Insikten är varken plötslig eller bäst men tänkvärd ändå. Man är alltid helt ensam i sin kropp, ensam att hantera allt som händer i den, trots att man är omgiven av många omtänksamma nära och kära.

#17 - - Lotta:

Att nymånen låg som ett leende när den var ny när jag såg den i Brasilien. Det hjälpte när jag saknade mitt lilla barnbarn när hon var där i sju månader tillsammans med sina föräldrar. Jag tänkte på att månen skulle le mot henne sju gånger.

#18 - - Taran:

Vanliga kunskaper får en att känna sig klok,insikterna får en att känna sig liten.Så kan det kännas för mig i alla fall.Som du insåg om luftmassorna har jag också tänkt:den luft jag andas nu in andades ut av en kines för fyra dagar sen!Typ!Och samtidigt som man kan känna sig rätt klok kan man slås av en känsla,att man inte vet nästan någonting.Det kan vara en plötslig insikt,som kan kännas som en jordbävning:att man faktiskt bara vet väldigt litet om allt möjligt.Min bästa insikt är nog att kunskaperna bara skaffas och ev. finns kvar hos en,insikterna kommer till en i bästa fall och känns som kunskaper med starka känslor.

#19 - - Björn:

Jag var fem år. Det var sommar på landet i Värmland. Jag sprang lättsamt fram på den gräsiga vägen från det hyrda sommartorpet mot bondgården. På ett ställe var vägen stängd med en gärdsgårdsgrind. Om man var liten kunde man rulla sig under grinden, till höger eller vänster om mitten, för att slippa öppna. Jag gjorde så. Men strax efter det att jag rest mig upp på andra sidan grinden slogs jag av en stark och besynnerlig känsla. Jag vände mig om, såg på grinden som jag nyss rullat fram under. Och sa tyst i hela mig: ”Vad konstigt, just det här ögonblicket ska jag alltid komma ihåg. Det kommer att bli som en minnesbild.” (Och naturligtvis blev det så.) Sen ryckte jag på axlarna och sprang vidare.



Under de dryga sextio år som passerat sen dess har jag då och då försökt förstå olika saker. Men aldrig har jag överraskats så av en plötslig förståelse som den gången.

#20 - - Mattias:

Björn: Jag tycker att din berättelse är en underbar illustration till det vi talar om. Insikter har mycket lite med kunskap och vetande att göra. Vetandet kan bara föra oss fram till insiktens port; ungefär så som Tina själv skriver i sitt inlägg. Att veta hur luftmassorna rör sig är inte detsamma som att inse det. I din berättelse slås jag av det banalt vardagliga, inte minst i valmöjligheten: rulla till vänster eller till höger? Nästan som i en dröm. Som barn ställdes man inför sådana val, och man kom att undra: Men vem är jag då? Valen tvingar fram ett svar på den frågan.



Jag kom att tänka på Tomas Tranströmers påstående att "tiden inte är en rak sträcka utan snarare en labyrint" (stämmer väl bra med Einsteins tankar, visst? krökt rumstid...) Och att "om man lägger örat till det rätta stället kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan". Det verkar som att barnet Björn fick en insikt om att han själv som vuxen befann sig alldeles intill.



Stark berättelse, hörru. /Mattias

#21 - - Mattias funderar vidare:

... vilket får mig att minnas den sena barndomens konfirmationsundervisning och hur jag kom på mig själv med att sitta och fundera över hemvägen: man kan cykla till höger över järnvägen eller till vänster genom parken. Förbi Shell och längsmed skogskyrkogården. Och så mitt i alltihop: känslan av främlingskap. Vem är jag? Gäst hos verkligheten. Som sagt var: själva de banala vägvalen verkar trigga den frågan.



Nån som håller med eller mot? /Mattias

#22 - - Sara:

En insikt som gjorde mig paff häromåret: Man blundar ju aldrig egentligen - ögonen ligger ju där och stirrar under ögonlocken! Precis som du säger så visste jag väl förmodligen detta hela tiden (jag trodde väl inte att ögonen fällde ihop sig som två dragspel?!). Men ändå. Herregud - att ögonen aldrig får vila, utan ligger där och stirrar och stirrar. Läbbigt.

#23 - - Gudrun. G:

Minns insikten om ordet "history, his story. Varför inte "hestory", her story? Känns så med ordet "amen" också. À-men, elitmän?

Innebörden av ofta använda ord är spännande att ny-upptäcka.

#24 - - Ylva L:

Okej, nu kom jag ju på en till - eftersom man får allt på denna blogg, får man berätta en till.



Jag minns mina första upplevelser med Fältbiologerna. Det var en INSIKT att förstå att det fanns flera parallella världar i världen. En otroligt härligt, skruvad och befriande sådan fann jag i min klubb. DÄR gällde inte regeln att man skulle se så cool ut som möjligt. ANNARS var det ju så att den som inte rörde en min när den gick genom bussen till eller från skolan vann. Typ. I Fältbiologerna fanns det folk som sprang i zickzack över vägen från bussen till huset man skulle sova i. Bara för att. Eller som kryssade sjöar i Skåne genom att gå runt dem. Bara för att. Vi klappade mossor, skådade fåglar och skidade, vadade, kröp och sov i naturen. Vi spelade Fia med dubbelknuff och trippelspärr. Om det inte var kul, så gick det att göra kul. Eller i alla fall till en spännande erfarenhet.



Är månne vår kära organisation en del i att du ser på omvärlden med fascination? Eller var du sådan innan, redan som litet barnsben?

#25 - - Marcela:

Tack vare din klippskhet, Tina, har du fått oss, dina trogna bloggläsare att tänka till och klämma fram minnen av plötsliga insikter! Mitt exempel kommer från min projektresa till Uganda i marsmånad. Att få se grundskolebarn kasta sig på knän när jag som vit kvinna vänligt hälsade dem med "wazuse otyano!" (god morgon) på luganda var chockerande för mig. När jag tilltalade dem i deras språk ska de visa vördnad till mig, vitting, med mycket högre rang än dem. Denna upplevelse gav mig rysningar i hela kroppen. Lika obehagligt var det att möta kalla, hatiska och stirrande blick från färgade i folkmängden, i fiskebyar och på marknaden BARA för min vita hudfärg. Jag visste om hur vi människor kan behandla folk efter hudfärg, att hos vissa människor är inte alla värda lika mycket utan helt beroende på den hudfärg man råkade föddas med. Jag hade läst Nelson Mandelas fantastiska bok "Vägen till friheten" där han direkt och indirekt beskriver rasåtskillnadspolitiken, sett massor med filmer, bland annat "The last king of Scotland", men ändå inte förstått hur en sådan människosyn kan upplevas. För mig är obegrippligt och fruktansvärt sorgligt att människan degraderas i andras ögon enbart på grund av en yttre egenskap. Att DET kan göra skillnad?!! Jag inser nu hur illa många mörkhyade bemöts och mår av det bemötande här i Sverige, men också (och glädjande) hur ovanlig en sådan människosyn är i detta land. Vi får hoppas att SD inte knuffar Sverige till en politik som präglas av rädsla, okunskap och brist på människokärlek. Amen! (eller "det står i mänsklighetens makt", Gudrum?) Puss på näsan av Marcela :-)

#26 - - KaosJenny:

Att livet är förgängligt och vi alla är små... både hemskt och tryggt på samma gång. Kram till dig som beskriver allt så bra. Tack

#27 - - Nya bullar...:

Ja isåfall... om det är som Ylva säger. Då sätter jag en ny deg och bakar nya bullar.



Jag kom för något år sedan till insikt om att den taoistiska symbolen, yin- och yangsymbolen, inte står för ett statiskt tillstånd utan för en dynamik. Präglad av kristet tänkande har jag tänkt mig sakerna permanent åtskiljda, fast förstås samtidigt förenade, så att lösningarna inryms i problemen, problemen lösningarna, högt i lågt, lågt i högt osv. Men en dag - eller rättare sagt natt - nåddes jag av insikten att symbolen avbildar en rörelse. Det är därför den ser ut som att vara utrörd i choklad, med svansar som släpar efter längs koppens kanter. En galaktisk rörelse. Det som nu är högt ska snart bli lågt, det som idag är ett problem är morgondagens möjlighet osv. Det krävs en tidsfaktor för att man till fullo ska förstå det! Den lilla vita pricken i det svarta betyder: "med potential att vara vit" och vice versa. Eller: "morgondagens vita".



Jag förstod också det alldeles obönhörliga i denna rörelse. En rörelse som pressar oss samman till ett namnlös, lidande massa. Men ut strömmar - lovsång! Lidande är inte skönhet, verkligen inte. Men utan lidande tycks ingen verklig skönhet existera. /Mattias

#28 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag har aldrig haft svårt att fatta att när människor dör är de borta. Finns inget att sakna, liksom. Undrar om det är en konstruerad insikt eller om jag verkjligen har en så okomplicerad inställning till liv och död.

#29 - - Eivind:

Insikten om skillnaden mellan kunna och inse. Insikten att det inte bara är jag som ibland drabbas av en insikt. Insikten att det är detta som är min utmaning som lärare, handledare och instruktör, att stimulera växt från kunskap till insikt. Insikten att du är en underlig och underbar människa som kan formulera dig så öppet, uppriktigt och fint i din speciella livssituation. Tack, Tina.

#30 - - Eivind:

Oops. Glömde lite gäst. Och insikten att ditt inlägg är något jag skulle vilja få citera i mitt jobb. Om det går bra.

#31 - - O:

En plötsligt insikt, som kändes. Jag orkar inte hoppa hage, nästan inte alls!

Näst värsta - de flesta av mina fd. klasskamrater fyller 70 år i år.

Bästa insikt? Jag har hittills aldrig blivit sövd. Utom en gång när jag var pytteliten, så det minns jag inte.

#32 - - Christina Ax:

Min största insikt i livet var när jag plötsligt förstod att ingen i hela världen ser på verkligheten på samma sätt som jag. Ingen av alla dessa andra människor på jorden har samma syn på tillvaron och saker och ting som jag själv. Alla våra erfarenheter och kunskaper är olika, så ingen tänker och tycker precis som jag. Av detta följer att man kan fundera på vems bild av verkligheten som är ”rätt” och vems som är ”fel”. Jag tycker förstås att mitt sätt att se på saker och ting är rätt och ibland tycker jag att världen vore räddad om alla tänkte och tyckte som jag… Men man kunde ju lika gärna tänka på något annat sätt. Som någon annan gör. Så varför vill man alltid försöka få andra att få samma verklighetsbild som man själv vid diskussioner och allehanda inlägg – då måste man ju vara övertygad om att ens egen världsbild är den absolut mest rätta och sanna? Tänk om man kunde få flytta in hos någon annan och titta ut på världen utifrån dennes erfarenheter och värderingar. Det vore kul. Man skulle helt säkert bli förvånad. Helst flytta in hos någon från en kultur helt annorlunda vår egen. Det behöver kanske inte vara en person från Brasiliens urskogar, det räcker nog med någon på kinesiska landsbygden eller kanske en Dubaibo eller en svensk person mycket yngre än man själv eller någon med annan politisk åskådning… Ja, vem har ”rätt”? Är det alltså värt att kriga på grund av olika verklighetsbilder? En smula ödmjukhet vore kanske på sin plats inför andras sätt att se världen. Kom jag plötsligt på den där dagen.

#33 - - Kajsa:

Jag log igenkännande åt din insikt, Sara, angående stirrande ögon bakom stängda ögonlock när vi sover. Men jag undrar om det faktiskt inte förhåller sig så att ögonen, när vi sover, vänder sig uppåt/inåt? Ganska läbbigt det också förresten. Eller?

#34 - - Mattias om Christinas tankar:

Christina: Det är förstås vår egen osäkerhet om det vi tror på - eller det vi tror att vi tror på - som kommer till synes när vi gör allt för att övertyga andra. Om det nu inte finns ett verkligt skäl, som att vi behöver ha med dem på vår linje av den ena eller andra praktiska orsaken. Eller för att vi ha blivit påhoppade och behöver värna vår integritet.



När du skrev "person från Brasiliens urskogar" kom jag att tänka på en sak jag läste nyligen, som illustrerar det du skriver: det lär finnas ett regnskogsfolk (eller flera) som räknar logaritmiskt. Alltså inte 1,2,3,4 som vi utan 1,2,4,8 o s v (exponentiellt i tio-bas, men omskrivet i 2-bas blir det logaritmiskt, eller hur är det nu, mattefröken Tina?). Vilket väl svarar mot hur vår kropp fungerar; våra sinnesorgan förhåller sig på motsvarande sätt till världen (dB-skalan är logaritmisk t ex). Att försöka sätta sig in i hur de ser på världen med den matematiken... Är det inte lite svindlande? Inte kan man påstå att de räknar fel heller. Inte mer än vi. /Mattias

#35 - - Karin:

Min insikt drabbade mig för ett tag sedan när jag satt och släktforskade. Jag kom helt plötsligt att tänka på vilket under det är att vi faktiskt finns till. En av mina anfäder var ryttare i armen och ett enda felsteg med hästen kunde lett till att varken jag eller någon annan av hans ättlingar funnits. Och vad hade hänt om han dött? Hade jag ändå fötts men i en annan kropp och med andra föräldrar, eller hade jag inte fötts alls?

#36 - - mAria:

Största bästa insikten:



- Jag kan gå! Varje dag, lustfyllt och förvånat.

Min stroke hade kunnat släcka ut mitt liv (30% gör det) eller halva min kropp.

Men jag fick behålla rörligheten mot att hjärnan utrustades med glömska, förvirring, balansosäkerhet och uttröttbarhet.

Men jag kan gå. Det känns som att flyga över marken.

Så människan KAN flyga.

#37 - - Monica:

Jag såg en film en gång,sliding doors heter den. Den fick mig verkligen att inse hur livet kan förändras av de val man alltid gör. stora eller små. Man kan t.ex välja att gå på IKEA innan man går på ICA eller att promenera istället för att cykla till jobbet, gå upp 5 minuter senare eller tidigare o.s.v alla dessa val gör man utan att tänka vidare på hur resten av livet kanske förändras genom det val man slumpmässigt gör. Denna insikt kan leda till svindlande tankar

#38 - - Mattias, bara EN till...:

Nu är ni inne på riktigt djupa, fina tankar. Och det menar jag verkligen, så att ni inte tror att jag ironiserar med tanke på vad jag själv har att säga.



Jag kom nämligen på ännu en insikt från ifjol som jag faktiskt måste dela med mig av. Jag har en jättebra Lassie! (Vi hade en superbra - och lång - tråd om det för ett år sen eller två, där jag kom till korta, men nu är det dags för revansch! Jag mötte Lassie = ha blivit nuddad vid av en gud eller gudinna, d v s kändis):



Örebrosysslingen i vars säng jag sov över när hon var på basketläger, den gången när jag befanns ha huvudlöss på väg till fjällen för nu lite mindre än hundra år sen... Var ÅSA SANDELL. Blivande Sveriges sexigaste kvinna med mera. Det ni! Lassie!



Insikt som insikt, eller...?



Snälla Tina, en till lassietråd, OK? Och så kan du väl ta upp min så hett efterlängtade Lassie i själva din text, så att den riktigt syns, den har ju örebrokopplig och allt. Ja? :-) /Mattias

#39 - - Bitterfittan:

Jag önskar jag hade nån sån där riktigt bra och stor insikt som fick alla att stanna upp och tänka "ahaa..." Men jag känner mig nästintill insiktslös. Men en insikt som var rätt stor för mig och är fortfarande om och om igen är den att jag inte kan lära andra av mina insikter, de är och förblir mina och var och en måste hitta sin egen. Även om det innebär att man liksom uppfinner hjulet två gånger. Jag kan berätta, predika och till och med bevisa saker som jag kommit till insikt om och ändå så lär sig inte andra av mina insikter. Så tänker jag ibland att du känner Tina. Jag brukar tänka på det när jag tycker jag gått upp några kilo och vill bli smal och när jag får nyttighetsnojja och hoppar över den där goda kakan för att den är en kaloribomb, sen läser jag din blogg och tänker "va faan, jag borde ju njuta av mat och gottis och vara glad att jag kan äta dem" men det dröjer inte länge förän jag glömmer det....korkat va? /J