HÄRLIGT !
Med VILJA kommer du långt.
Det sägs att Humlan inte borde kunna flyga,
men ingen har sagt det till den.
ALLTSÅ... DEN FLYGER .
SÅ FLYG,
du vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn ! =))
Är också glad att du vill vara här! Kanske är det så att du behövs på nya sätt, som du kanske inte tänkte så mycket på när du behövdes på de sätt du och säkert andra saknar. Att familjen klarar sig är väl bra (hade du velat att de inte gjorde det?), men betyder det att du inte behövs? Vad kan du utveckla, isåfall om det skulle behövas, för nya sätt som gör att du känner dig mer behövd?
Många tonårsföräldrar skulle ge mycket för att få bre en pinsam äggmacka till friluftsdagen eller nåt annat sånt. Det blandar sig säkert med din speciella situation. Läste du om kvinnan som skriver musik, direkt med hjärnan? (http://www.nature.com/news/2011/110318/full/news.2011.113.html) Det kanske vi alla kan om tjugo år, om vi vill alltså.
Bra att du vill!
Behövs gör du, titta bara hur många läsare du har :-)
Vi behöver dina kloka tankar, din självdistans och din förmåga att sätta känslor på det du inte kan uttala.
Jag är i alla fall tacksam att jag hittade hit en gång. För mig är du viktig.
Puss på pannan.
Började bli orolig,tänka att du inte ville eller brydde dig längre!Jag fick stress över att du inte hörde av dig!Det är ju säkert min flyttstress,som gjorde min oro ännu större.Men det är härligt,att du vill och finns,hoppas det varar länge!!!!
Puss på pannan från Taran(också!)
Vad betyder i så fall "att behövas"? Menar du "att vara nödvändig för att något överhuvudtaget ska fortsätta hur som helst"? Då behövs knappast någon av oss. Som du säger: utrymmet översvämmas snart av allt annat... Vi har för mycket av allt annat. Men om din närvaro tillför en dimension? Då ändrar ju den på allt.
Jag är överens med Livet just nu: för mig är du viktig. Jag klickar på din blogg varje gång med förväntan och spänning.
Och: vad underbart att du VILL!
"jag vill vara här, se nästa avsnitt", det var ett bra tankesätt.. livet är som en film, nästa gång något jobbigt tornar upp sig eller svåra beslut hägrar ska jag testa tänka, "ouch vilken cliffhanger det här blev, det blir spännande med nästa avsnitt så får jag se hur det löste sig..!"
Jag behövs inte heller längre men jag lever ändå. Ärligt talat är det skönt att inte behövas.
Jag behöver ju inte heller dej........men jag vill att du ska vara här .......och jag väntar ivrigt på nästa avsnitt!
Att behövas? Är det värdet på ett liv? Att göra! saker för sina närmaste? Jag tror att finnas är viktigare. harpasione och Ann-Marie, ni finns därför behövs ni! Genom din blogg, harpasione har du fått stor betydelse för människor som du inte känner. Vi har fått lära känna dig och dina tankar, så nu finns du i oss. Jag kommer i resten av mitt liv alltid tänka på dig när jag ser att kl 22.22 (som igårkväll) tänka på dig. Men vad betyder det egentligen för dig? Inte mycket men Du har stor betydelse för oss här ute i eterrymden!
mvh ewa
Roligare än att behövas är att vara till glädje.
Minns när jag på BB med fasa förstod att jag var just väldigt outbytbart behövd en tid framöver. Är mycket lättad att jag inte längre behövs på samma sätt, men då och då är önskad.
Du är till glädje och jag är glad att du vill. Och jag tror att nästa avsnitt blir så himla bra!
Jag vill också se nästa avsnitt. Din bok till exempel. Och bokmässan. Lite behövs du allt. Annars har vi till exempel inte en chans att komma hem till dig och sitta i din soffa och prata. Det skulle jag sakna, även om taldatorn har basröst och stammar.
Klart vi också vill se nästa avsnitt, med dej.
Tack för dina enormt kloka och modiga ord.
A
Precis! Det där lärde jag mig i Fältbiologerna. Jag drog ner precis varenda styrelse jag satt i. För egentligen ville jag inte vara där. Jo egot ville, men egot vet inget om lust. Jag "ställde upp". Det funkade ju inte. Skapade bara vantrivsel och missmod.
Vi smickrar oss med att behövas. När det är lusten det kommer an på! Men då måste man kan kasta loss från ett eller annat. Sin historia t ex. Det är inte många som törs.
Så vi föredrar att behövas. Egot knaprar i sig smulorna.
Det senaste skrev jag.
Här kommer mitt tillägg: Modigt av dig att leva för att du vill. Och än en gång ett strongt exempel!
Ormen (läkedomens djur) biter sig i svansen: att du avstår från att vara behövd... gör dig behövd!
Inget klokt att tillägga, redan så bra formulerat av dig och av föregående inlägg. Tankeväckande som vanligt !
Ser alltid framemot dina nya blogginlägg! :)
Vem är jag i denna översvämmade värld? jag har inget att komma med.Du är behövd. Du sprider kunskap om ALS från den sjukes synpunkt. Tack för det. Är helt ovärdeligt. Har tröstat mig massor.
Vem är du för att trösta mig ?? Du lever för dig.. för din familj..Du är.....
Ingen kan ersätta just dig Tina. Viljan har tagit dig långt redan och jag hoppas innerligt att du vill ett tag till.
Nog behövs Du, Du gör skillnad!
Vet inte vad jag ska tillägga egentligen men med viljan kan man komma otroligt långt och alla behövs, vi uträttar bara olika sorts saker i livet.
Klart vi behöver dig! Att alla kan fortsätta livet även efter att någon dött betyder inte att tomrummet inte finns där. Visst, det kommer att vara större eller mindre hos alla, men aldrig att jag kommer att kunna fylla det med någonting annat. Tro inte det! Vi ses inte så ofta, och hörs inte så ofta heller, men du finns i mina tankar varje dag.
Kram
Det kommer nya avsnitt... Snart får vi se Ingemar Stenmark i nya utmaningar på Tv. Snart kommer din bok!! Snön smälter och vi får se både trevliga och mindre trevliga saker som kommer fram. Alla avsnitt är kanske inte så roliga. Men att vänta på att få läsa nästa meddelande från dig det är en YNNEST.
Ha en skön dag. Hoppas du kan sitta i lä och njuta av vårens ankomst.
:) så klokt o vackert och jag bara gråter och snorar!
Kära Tina!Nu har föregående kommentatorer uttryckt sig så fint, så jag kan bara instämma.Har saknat din blogg och blev glad när jag hittade den igen. Vårhälsningar, Karin I M
Jag behöver dig.
Du är underbar och du skriver underbart! Ordkonstnär är vad du är. Och en sjuhelvetes kämpe. Din blogg är det bästa som finns att läsa. Jag gråter och skrattar om vartannat. Tack Tina!
Känns en aning glädjande att stöta på fler med den tanken. Tanken att livet går vidare även fast vi försvinner eller de som är oss kärast och närmast hjärtat försvinner från oss och vårt ego. När jag fick den insikten så försvann allt som var fastklibbat vid egot av rädsla och dödsångest och ersattes med en stor livsglädje. Nu räcker det att finnas där jag är och för de som finns intill.
A human being is a human being because of another human being.
Och du, Stenis dominerar;->
Behövs gör du i allra högsta grad! Inte minst här! Du planterade ett knippe starka värderingar i mig. Starkare än vad jag egentligen förstod själv till att börja med. Många tankar från tiden på Öppen skola sitter i väggarna häruppe. Senast idag på eftermiddagsfikat uttryckte vår nyaste vikarie förundrat: "Att människor använder möjligheten att lära sig nya saker, bara för att det finns ett våningsplan med material och lärare att fråga. Inte ens närvaroplikt behövs ju. Det är ju genialiskt!" Ja, jag vet ju redan att dina idéer är genialiska. Inget behov av att övertyga en redan frälst :) Det går inte en dag på jobbet utan att jag tänker "Vad skulle Tina gjort/sagt?" Denna plats, jobbet, har förändrat min uppfattning om andra människor till det bättre, vidgat begreppet normalitet rejält och berikar dagligen genom nya roliga insikter. Men du fattas mig! Fortfarande! Här! På plats!
Kram!
Gott att höra! Att du vill, alltså. Vi vill att du ska vilja!