"nästan all musik är konstig
dragspelsmusik definitivt"
hahaha! :)
Jag har alltid känt mig konstig.
Gillar dragspelsmusik riktigt mycket.
Förresten, min man som var lärare berättade att högstadieelever som såg en film enligt bibeln tyckte att den varjättekonstig. Den var nämligen på hebreiska. Eleverna tyckte att den borde vara på amerikanska. Då skulle den inte vara konstig. De fnittrade. Det stämmer precis med vad du skriver, harpasione.
Såklart man blir trött på att vara konstig om man känner sig konstig länge. Är det som att ha luddfilter som glasögon? Gissar att det är klen tröst att de flesta av oss är bra så konstiga? Eller som Robert Owen skrev till sin kompanjon i företaget (på 1800-talet): ”Alla människor är lite konstiga utom du och jag, och till med du är lite konstig.” Men det är så klart något annat du pratar om. Och jag tycker verkligen amerikansk film kan vara konstig!
Jag har alltid känt mig lite konstig
Ofta varit tvärtemot alla andra
med mina egna konstiga åsikter
Nu tycker jag Mooseeyes är lite konstig
som inte skriver mer
när han alltid har så intressanta åsikter
och det tror jag fler än jag tycker
Oj vad mycket konstigt det finns i världen
Och Taran undrar jag också över
jag hoppas bara att allt är bra
Roligt att du Harpasione skriver igen
Kram Maggan
Jag tycker att du är lika bra, välformulerad och mittiprick som Lina E. Igen. Jag gillar er båda helskarpt.
Det amerikanska huvudströmningen är inte alltför kul - konstig eller ej. HU att leva i ett land där alla ska leva samma dröm - för den verkar alltid se likadan ut den där amerikanska drömmen.
Vad roligt om man någon gång hörde: jag lever min amerikanska dröm - jag har deserterat, ingått partnerskap med min älskade och vi har bestämt oss för att konvertera till buddismen. Eller i alla fall något av det. Men nejra, alla ska tävla mot samma mål, alla ska kämpa, alla ska FÖRVERKLIGA SIG.
Det är konstigt.
(erkänner dock att jag har för-domar mot den där mainstreamsamerikaner som jag aldrig mött, men tycker mig se i teve)
Jag fick en hälsning från Taran (och katten Selma förstås...) på min egen blogg; hon har varit "litet dålig" skriver hon, men är "litet bättre nu". "Jag satsar på comeback så småningom" skriver hon också.
Det var lite blandade besked, men lät ju tämligen hoppfullt.
Hej Taran och Selma! /Mooseeyes
Men Mooseeyes, det skulle kännas hemskt konstigt (i ordets mest negativa mening) om du inte dök upp här på bloggen ganska ofta! Det skulle kännas ensamt, speciellt kanske för oss andra förnumstiga!
Jag är total sucker för amerikansk film. American Beauty, mannen som kunde tala med hästar osv. Svenska filmer - ofta med överspelande skådisar. Tyvärr. Men första filmen i milleniumtriologin tycker jag är fin. O vacker miljö. Skuggor. Natt. Dimma. Mysigt!
Själv är jag trött på att vara förnumstig. Önskar att jag helt sakligt kunde säga att Vår Värld Som Vi Känner Den Lär Ska Vara EN Illusion. (Utan att det blir pretto.) Men därför följer att det är bara normalt och bra att uppfatta allt som konstigt. Det antyder att man är på rätt spår, tror jag. Eller som i det här fallet du.
Iallafall: Om den här kommentaren går igenom så är det en av de få som gjort det på sista tiden. Jag kommer inte att fortsätta kommentera på din blogg, för nästan alla kommentarer fastnar i nåt filter. Det kanske har att göra med att jag sitter utomlands; vet inte. Bara om nån undrar vart jag tog vägen. Fortsätter läsa bloggen. Nog bara nyttigt för mig att inte ha en åsikt jämt.
Nån som vet vart Taran tagit vägen? Taran, läser du det här? Vinka! /Mooseeyes