Straffet är hårt

Jag blev våld-tagen igår.
Någon ville göra något med min kropp som jag inte ville.
Hon visste att jag inte ville.
Det behövs inte mycket våld för att göra som man vill med en totalförlamad.
Som inte kan skrika.
Efteråt blir jag apatisk.
#1 - - HannaG:

Fy fan! Vilket satans övergrepp. Hoppas de som är nära dig läser det här och avlägsnar denna människa från din sida omgående (efter att de har spöat skiten ur kärringen) kram

#2 - - karen :

Det är ofta så lätt att känna sig utsatt när man ingenting kan göra. Tufft! jag vet precis hur det kan vara :-(

Svar: Tack!
Harpasione

#3 - - kristinaj:

MAN.FÅR.INTE.GÖRA.SÅ!!!!
är hon vårdare så lex.sarah anmäl henne. har hon
gjort så mot dej, kan hon göra det mot andra också..

#4 - - Linnéa :

Åhh, så fruktansvärt!! Blir mållös, hittar inga ord...tänker på dig!

#5 - - Björn:

Man ska behöva vänja sig vid sådan hantering.
Men hon kanske vill be om förlåtelse?

#6 - - O:

Jag trodde de var tvungna att arbeta 2 och 2 bara för att inga övergrepp ska kunna ske när man är så utsatt och beroende. Hur ska det gå att bevisa något?? Hoppas du kan slippa denna hemska människa omedelbart och att du vågar fortsätta lita på assistenterna i fortsättningen. Kram <3

Svar: Det är ständigt två assistenter här på mina 72 kvadratmeter. Men övergrepp kan vara så små så små att de ryms på en tumnagel.
Harpasione

#7 - - O:

Jag hoppas du skrivit fel Björn!!
Att du menar INTE behöva vänja sig...
Be om förlåtelse?? Det hjälper väl inte!!!

#8 - - H:

Vet du vilket motivet var? Maktbehov? Att hon tror sig veta bättre än du vad som är rätt/bra för dig? Eller vad?

Svar: Att torka rinn från ögonen har jag till exempel sagt ifrån väldigt tydligt. En del nya assistenter gör det men det förlåter jag naturligtvis. En och annan som mycket väl vet gör det ändå och då blir jag förbannad. Det är som att de inte kan acceptera utan MÅSTE göra på sitt sätt.
Harpasione

#9 - - Björn:

Ja, naturligtvis missade jag ett litet "inte". Så viktigt ett litet ord kan vara. Det skulle vara attman inte ska behöva vänja sig. Såklart.

#10 - - Björn:

Men att någon ber om förlåtelse kan nog var högst väsentligt i sammanhanget. Det handlade ju om en psykologisk kränkning, utgår jag ifrån, även om den riktade sig mot kroppen.

#11 - - Ullrika:

Jag har så svårt att förstå det där att visa människor absolut vägrar förstå att DERAS verklighet och sanning inte är alla andras? Jag hoppas att du fick kommunicerat till personen som trampade hårt. Så hen inte gör om det. Eller ännu hellre, aldrig mer kommer hem till dig?