Non smoking generation

Jag har aldrig varit full.
Jag drack ingen alkohol alls förrän i 25 årsåldern, då jag började kunna tänka mig att smutta på ett glas vin för att inte vara konstig.
Det var inte gott.
Öl är ganska gott.
En gång, på Kanarieöarna, drack jag en öl och gick sedan in i en oneeurobutik, och kände mig lite yr.
Då var jag 42 år, och det är väl det närmaste full jag har varit.
Förrän nu kanske?
Jag har aldrig rökt heller.
På högstadiet beställde jag en tröja med tryck, Non smoking generation.
Det var stort för mig, och den blev utsliten.
En gång har jag snusat.
En pytteliten prilla en liten stund.
Sen fick jag ligga på soffan flera timmar.
Snus luktar i alla fall gott.

Nuförtiden har jag alltid minst en box vin och gärna en flaska sprit hemma.
För att jag inte kan blunda.
Det tar flera timmar att somna, även om jag är väldigt trött, utan alkohol.
Med 60 ml vin, 13%, somnar jag oftast på en liten stund.
Jag föredrar alkohol framför insomningstabletter.
Alla piller har biverkningar.
Det har alkohol också, men det är ändå ett medel människor har använt sen urminnes tider för avslappning.
Och nu behöver jag inte bry mig om hur det smakar.
Jag är numera ganska drogliberal, i alla fall jämfört med när jag var tretton.
Jag tror att alla droger skulle kunna användas så att det skulle vara till nytta för en del människor.
Problemet är att det är olagligt, och så beroendet och missbruket förstås.

Kommentarer
Postat av: Marjo

Vad tror du om cannabis mor ALS

Svar: Det används väl mot smärtor? Svårt att tro att det skulle bota ALS. Dyrt och svårt att prova.
Harpasione

2017-12-07 @ 00:41:09
URL: http://judi.bloggplatsen.se/
Postat av: Ylva La

Testar bara.. För jag skrev faktiskt en kommentar till den här texten. Som tydligen inte kom fram. Får nu sanmanfattas med Skål min vän!

Svar: Skål! :-)
Harpasione

2017-12-13 @ 03:28:18
Postat av: Malin

Jag har nyttjat tobak och alkohol i mitt liv. Sen jag blev obotlig sjuk har jag önskat att jag kunnat använda annat också. Något som ger mig ett härligt rus och verklighetsflykt ett tag. Önskar att jag kunde få testa alla droger som finns. På ett säkert sätt och med en garanti att jag inte skulle bli beroende och skada mig själv eller andra. Men med tanke på vad droghandeln ställer till med och hur många människor som skadas och utnyttjas i processen är det tyvärr inte ett alternativ. Under 2017 var jag så sjuk att inte ens vin var ett alternativ till verklighetsflykt. Kunde inte dricka alkohol och saknade det. En period kunde jag inte äta eller dricka något annat heller. Jag hade tur och skickliga kirurger lagade mig lite grann. Och nu tycker jag att vin smakar ganska bra igen. Jag tänker fortsätta dricka vin då och då. Torka bort shirazmustashen samtidigt som jag borstar tänderna för natten. Utan att skämmas och för att må lite bättre och bli gladare en stund. Med min diagnos kommer det inte få att operera igen, nästa gång jag får stopp i tarmen. Den är alldeles full med cancer, ärrvävnad och sammanväxningar. Vad spelar det då för roll att jag njuter av lite rödtjut nu när jag kan? Önskar att det fanns medicinsk cannabis i Sverige. Inte så mycket för smärtan, utan just för den tillfälliga verklighetsflykten och för att få aptit. Det kan inte vara värre än alla cellgifter jag pumpats full med. Slutade räkna vid 100 infusioner. Inte heller värre än alla andra mediciner - mot illamående, ångest, depression och smärta. Vad vore en joint istället för allt det?

Skål!

Svar: Jag ska ta ett glas för dig ikväll. Skål! :-) Jag önskar dig allt gott som är möjligt.
Harpasione

Postat av: Malin

Detsamma önskar jag dig, Harpasione! Tog ett glas whiskey innan jag lade mig, så skål tillbaka. Har just upptäckt att jag tycker det (whiskey alltså) är gott och det är ju supersmidigt för då behöver jag inte dricka så mycket som när jag dricker 13-procentigt rödvin. Oavsett om jag gör det för att kunna somna eller få känna mig lite rusig.

Från hjärtat; stort tack för att du skriver den här fina bloggen. Du hjälper mig att få ett lugn inför den tid då jag kommer att behöva mer och mer hjälp för att klara av att leva. Mitt sjukdomsförlopp är så klart inte jämförbart med ditt och jag kommer (högst troligt) aldrig behöva dubbel assistans dygnet runt, utan bara hjälp med hygien, på- och avklädning, få TPN och allt sånt jag till slut inte kommer klara själv när jag är döende. Men det blir förhoppningsvis en ganska begränsad tid. Om jag någon gång då känner för att ömka mig själv ska jag påminna mig om dig. Och jag ska vara jäkligt tacksam över att jag troligen kan andas själv och förhoppningsvis även kunna fortsätta läsa dina kloka rader på egen hand.

En helt oviktig fråga: Hur uttalar man ditt ”bloggnamn”?

Varm kram till dig!

Svar: Uttalas som det skrivs. En bokstav i taget. Harpa och Siåne.. :)
Harpasione


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0