Ett drömliv

1
Jag drömde.
Att jag jobbade på ett kontor
där jag inte visste vad jag skulle göra
så jag satt med en tidning framför ögonen
och alla tyckte det var helt okej.
Att jag cyklade med en man
som hade varit min
i en stad
och hans flickvän cyklade efter
och tjatade om vilka lägenhetserbjudanden
hon hade fått
där de skulle bo.
Inte jag.
Jag drömde om ett liv utan sammanhang.
Som mitt.
Ingenting krävs av mig.
Bara jag andas så får jag min sjukersättning
En enorm frihet.
Vill du ha den?
 
#1 - - Ylva La:

Frihet som i tid att själv välja är ju bra. Men när det man vill välja inte går att välja ändå, vad är den då värd?

Om tillvaron består av tid som är sprängfylld av måsten, hyfsat riktiga måsten, så längtar man ju bara efter den där stunden som är fylld av frihet att välja själv. Ganska troligt låter det som en dröm att få sitta still en timma och bara fundera. Men när man gjort det och måste sitta still en timma till och ett dygn, en månad, flera år. Då är den där friheten inte längre det man tänkte med begreppet frihet. Eller?

#2 - - Maggan:

Det är svårt detta...så naket och vackert skrivet

Vad är det våra drömmar vill visa oss, undertryckta känslor på dagen som bubblar upp i våra drömmar om natten. Känslor som bearbetas under drömmen, av att ha blivit sviken, bortvald. Från barndomen , men även sårade känslor från tonårstiden och vuxen ålder. Som vi alla utsatts för mer eller mindre, ingen kommer undan dem. Så tror jag....

Frihetsbegreppet har många ansikten. Det är klart jag inte skulle vilja byta med dig. Men om jag vore tvungen, om jag drabbades av en sjukdom, vad hade jag för alternativ. Antingen acceptera som du eller ge upp. Jag tror jag skulle välja din väg. Skönt att du kan odla dina konstintressen och ge dig ut på äventyr då och då. Det förhöjer livskänslan.
Snart väntar våren och att vara ute med solen mot ansiktet och vinden i håret. Kram...