Ensam eller själv
Det är så att jag måste vara för mig själv större delen av tiden. Det tar ju så mycket tid att ta hand om min kropp på olika sätt. Duscha, tvätta, flytta, hosta, torka, klä på och av...
När jag ska umgås med någon förbereder jag mig länge och omsorgsfullt, och då kan jag klara mig utan assistans flera timmar i bästa fall.
Att vara ensam mycket är absolut inget jag trivs med. Jag är ett flockdjur som de flesta andra. Men är det något ALS har lärt mig så är det att om jag vill leva så får jag ta det som bjuds.
Små utbrott av ilska och självömkan måste ingå...
Titta på sport bjuds. Både på tv och i verkligheten. Jag tycker om att se människor som rör sig. Jag känner mina muskler då. Resultatet av tävlingen är inte alltid så viktigt, men jag gör det som de gör.
Idag har jag spelat hockey, och ikväll blir det fotboll och dans.
Ofrivillig ensamhet är lika jobbig som ofrivillig flersamhet.
Eländigt att inte få välja.
Hoppas att du kam välja dina sportupplevelser på detaljnivå. T ex vara med i finalen i Mästarnas Mästare, men slippa knäcka ett revben eller skinnflå händerna på väg dit. Jag tyckte årets upplaga var ovanligt rolig att följa. Tyckte synd om Patrik Järbyn när han sprang i kaktussnåten utanför kartan i stadsorienteringen. Men det var samtidigt oerhört komiskt. Och vilken kämpaglöd att ta sig i mål som tvåa ändå. Eller hoppade du helt lver MM i år?