Långsint

Jag borde vara glad och lättad, men det är jag inte.
Jag visste från början att det var ett idiotiskt beslut, och nu känner jag mig sliten och arg efter två veckors terror helt i onödan.
Jag är långsint.
Dessutom är det sommartid. Fattar inte hur en timme kan göra så stor skillnad. Jag blir trött hela dagarna och känner mig jagad av klockan.
Det går väl över.
#1 - - Ylva La:

Visste inte att du var tillbaka här.
Det gillar jag.
Det du varit med om gillar jag inte.
Hänvisa till att man inte får göra på ett visst sätt juridiskt och nöja sig med det.
Så osannolikt okänsligt, omänskilgt och förbaskat okreativt. Förstår att det skapar en energibrist som sitter i.

Pust och tack och lov att du fick en fungerande assistent tillbaka.

#2 - - Irving:

Jag håller med dig, sommartiden gillar jag inte! Det är ju för sjutton så ljust ändå på sommarkvällarna att folk klagar på att de inte kan sova för att det är så ljust. Och jag hade precis börjat känna att det var ganska ok att vakna 05.20 på morgonen för det hade börjat bli ljusare och lättare att kliva upp. Men nu är jag tillbaka i mörkret och måste börja om att tampas med det igen och är också trött hela dagarna. Det är inte bra för kroppen med den här omställningen, jag vill behålla normaltiden alltid. När jag hade Lilla Gröna skruvade jag aldrig om klockan i den, där fick normaltiden härja fritt och det trivdes den med.
Kram

#3 - - Anna Margareta:

Hej, så jobbigt det låter med den nya chefen, hoppas verkligen att han skärpt till sig.
Så fint du har ändrat i bloggen! Har följt dig i många år genom Bloglovin men sen förra året funkar det inte så nu hade jag missat flera inlägg. En glad överraskning att mötas av en söt liten nyckelpiga och mer lättläst text.
Önskar dig en fin påsk!
/Anna