Vadå lyckligare än någonsin tidigare?

Är jag dum i huvudet?
Nä, men sanningen är att jag aldrig varit den lyckliga typen, så det finns inte så mycket att överträffa.
Jag har alltid sagt att om jag som embryo hade fått se livet med alla vedermödor och glädjeämnen, och fått välja om jag skulle födas eller inte, så hade jag nog valt att ligga kvar i det trygga moderlivet.
Sån är jag.
Men nu är jag här och då försöker jag göra det bästa av situationen.
Såklart har jag njutit av att få tre barn, och vara med om att de har växt upp till självständiga vuxna människor.
Det är den främsta lyckan i mitt liv, sett i backspegeln.
När jag kunde röra mig, och äta och dricka och känna doft och smak, så var jag ju inte lycklig för det. Så fungerar det ju.
Nu när jag bara vill överleva, så har jag ju lyckats med det varenda dag hittills, och jag har fått en massa glada stunder som bonus.
Undra på att jag är lycklig!?
Men den riktiga höjdpunkten kommer när jag blir frisk.
Det är planen som ingen kan ta ifrån mig.
 
#1 - - Lovisa:

Ibland går jag in här och läser lite. Vi känner ju knappt varandra men någon som känner dig bra är mamma Y. Och sedan hon för många år sedan berättade att hon tänker på dig varje gång klockan är 11:11, 22:22 eller 00:00, så gör jag också det. Hur kan det vara så ofta att man råkar titta på klockan just när den är lika? Eller är det hjärnan som spelar en ett spratt och att de gångerna bara känns fler eftersom de har en större betydelse? Hur som helst så tänker jag på dig då och hoppas att du har det bra!

Svar: Vad vore livet utan hjärnans spratt? :-)
Harpasione